Göteborgsposten – 10 juli 1868, sida 1

bå jag är så nära IIasselbacken, vore det oförlåtligt att gå japaneserna förbi. Deras prestationer äro till den grad mästerliga, att till och med våra egna konstberidare måste vitsorda de förras öfverlägsenhet, utom i afseende på — grace, som anses otillfredsdtällande. Det må nu vara huru som helst med den förmenta bristen på grace, den ersättes genom den beundransvärda säkerheten i prestationerna. Jag skulle vilja pästå, att några af dessa artister utveckla ett mod, värdigt en svensk skarpskytt, och ett lugn, som endast kan mätas med det som den bekante riksdagsmannen Jöns Pährson besitter. Men publikens smak är onekligen ganska kuriös. Den utomordentliga finess hvarmed br Tjo, jag tror han heter så, skötte sina små fjärilar af kinesiskt papper, applåderades jemförelsevis ganska litet, men man sparade hvarken händer, fötter eller högljudda bravorop när de i ordets hela bemärkelse halsbrytande prestationerna utfördes. Publiken har mycket starka nerver och starka medel erfordras för att sätta dem i rörelse. Då madam, eller mistress, eller fröken Djo-Shiou-ta-Mats-Noske utförde sina konst