Göteborgsposten – 9 juli 1868, sida 1

— Nu kan ni flnna, mademoiselle, att Terry och jag äro fästman och fästmö, och jag skall hålla mycket af honom om han ej mera vill säga någon osanning. Men mademoiselle var alldeles icke belåten med denna förklaring utan yttrade i mycket sträng ton: — Marie, en liten flicka ej säga sådant, och den lilly Brady rodna öfver det — hvilket yttrande hade till följd att Mary utbrast i ett hjertligt skratt. — Min Gud, mademoiselle, jag tager blott kusin Letty till mönster, och Terry kan bära sig åt som onkel Richard! Ni hörde nog hvad de sade. Men mademoiselle inskränkte sig till att se på sitt ur och utbrast med ett litet rop: — Monsieur Nolan, skall snart vara här! Skynda sig att gå in, annars skall mon cher petit Terry komma för sent. Då jag gick kunde jag af Petitots sätt ana, att hon stod i begrepp att hålla ett föredrag för Mary Butler i anledning af de yttranden hon haft, och hvilket sistnämnda unga dame i det hon kastade lockarne tillbaka ur pannan och höll händerna hopknäppta i knät beredde sig att afhöra med högsta grad af lugn och fattning. Min farfar kom hvarje dag öfver till slottet för att besöka mig och under tiden red han ut med Mary och mig, då våra ponyer fingo galoppera så fort de kunde för att hålla steg med hans gamle trafvare. lin regnfull morgon stack han hufvudet in i skolsalen och sade: — Dan kommer öfver i morgon för att packa in dina saker, Terry. Taflan är kommen och det är på tiden att du återvänder till Lough-na-Carra.