Göteborgsposten – 8 juli 1868, sida 1

dig med hvad du har hört, och du får aldrig mer göra mig dessa frågor. När du blir äldre, skall jag berätta dig allt hvad jag sjelf vet och — och, tillade han med en suck, det skall ej tillintetgöra din sorg öfver din olyckliga mor. Ställ inga fera frågor till mig. Du måste ge dig till tåls med det medvetandet att hon är förlorad för dig och för oss alla. — Farfar, jag har läst om dykare. Tror du att, om jag lärde att dyka, jag kunde finna stackars mammas lik, när du har berättat mig allt. — Oceanen, som skiljer dig från henne, är för djup dertill. Tänk ickemer derpå. Du bedröfvar din farfar. Var tålig, och när du har hört hela sanningen, skall du inse att jag har rätt att icke berätta dig mer för ögonblicket. — Var hennes död så förfärlig? — Kan någon död vara förskräckligare än hennes? Jag skulle önska att du icke hade blifvit bedårad af denna bild, och att du ännu icke hade sett den. Det finnes ting, Terry, som äro förskräckligare än döden. Lofva mig nu, tillade han, att du icke yttrar ett ord mer om den saken, förr än jag ger dig tillåtelse dertill. Farväl, jag reser ut en stund, och när jag kommer hem, hoppas jag få höra, att ar Nolan varit nöjd med dig; och med en öm blick och en suck, reste han sig upp från stolen, klappade mig på hufvudet, kysste min panna och lemnade rummet. En bestämd ids hade nu bemäktigat sig mig; det var något som jag en gång skulle få veta; jag kunde ej tänka på annat. Då hr Nolan kom, låg jag på golfvet framför