Göteborgsposten – 8 juli 1868, sida 1

morgon ämna återvända. Ohacun a son golt Vi skulle icke vilja återvända för en million och i hopp om ytterligare glada stunder på färden gå vi i skötet af den yppersta bädd man kan tänka sig till hvila, en hvila så underbart skön efter dagens nöjen och ansträngningar, att det nog är möjligt att vi i ett öfvermått af välbefinnande under sömnen andades på ett sätt, att ett visst bullrande ljud uppkom, då luften passerade genom näsan och luströret) Så påstod åtminstone den reskamrat med hvilken vi delade sosrum. Än sen? Bättre att snarka på natten än midt på blanka eftermiddagen! Comprenea vous? Redan kl. 6 på Tisdags morgon äro vi åter samlade i den trefliga salongen i andra våningen med sina antika 100-åriga kinesiska tapeter, såvidt vi kunna urskilja med ett otroligt besvär tecknade och målade för hand. Vid ett välförsedt kaffebord stärker man sig till kommande vedermödor på Laxen: himlen är fortfarande mulen, så mulen att några af våra qvinliga reskamrater börja se helt fundersamma ut. Molnen på deras pannor äro dock lyckligtvis fortare öfvergående än de som betäcka himlens anlete och efter de hjertligaste och mest oskrymtade tacksägelser för åtnjuten gästfrihet och emottagen inbjudning att jemval på återresan besöka Baldersnäs, inskeppa vi oss i en stor roddbåt, som framförd af starka armar snart för oss öfver sjön till Billingsforss slussar, oaktadt den för tillfället inrymmer det lilla nätta antalet at 23 personer. Vi ha icke väl kommit ombord förrän det börjar ösregna. Vi krypa ned i salongen och genomgå i all stillhet i minnet de oförgätliga stunder vi nyss tillbragt i ett lyckligt och fridfullt hem!