Göteborgsposten – 2 juli 1868, sida 3

smatt laborera har hemma med tromma önskningar om protektionistiska tullsatser till svenska jordbrukets befrämjande.; Det engelska underhuset har älven varit vittne till en annan diskussion af vida pikani tare innehåll. För någon vecka sedan höll Disraeli vid en bankett, som ÅTne Merchant Tayloris Company gaf till hans och hans vänners ära, ett tal, hvari han prisade den i betydelsefulla förändring, som försiggått i afseende på Englands anseende i utlandet och dess förhållande till de andra makterna, alltsedan lord Stanley kom att styra de utrikes angelägenheterna. Detta tal framkallade en interpellerande kritik af den liberale medlemmen Duff, som betecknade det kabinettets ställning sålunda: Parlamentet hade efter den stora reformrörelsen år 1832 fallit i sömn och hade nu i sina drömmar känslan af, att den hederlige premiermnistern tryckte på dess bröst som en mara — och sade sig önska veta, huruvida Disraeli verkligen uttalat sig på banketten så som tidningarne uppgifvit. Disraeli erkände, att så varit förhållandet och sade bl. a: Det är min mening, att under 5, 6 eller 7 år, alltitrån den tid då den herre, som en gång var en framstående medlem af detta hus (lord Russell), tog de utrikes angelägenheterna i sin hand, hatva dessa — för att begagna ett af hans egna uttryck — ledts så, som fallet sällan varit, alltsedan huset Hannover kom på tronen i England (skratt). Han syftade dervid på Polen och England samt tillsade, att England ej åtnjöt något förtroende hos de utländska makterna, då toryministeren öfvertog tyglarne, och deför bidrog ansenligt till det osäkra tillståndet. Både Layard och Gladstone uppträdde skarpt mot Disraeli, som äfven strängt åtgås af Times. Disraeli är full af sarkasmer och låter sådana i rikt mått hagla öfver sina motståndare i Underhuset, hvilka ej kunna skydda sig mot detta bitande snilles gistiga utfall. Från England skrifves i öfrigt, att till inrikesministeriet inlemnats en med 143,235 underskrifter försedd petition, från ÅIrlands qvinnor ställd till drottningen, i hvilken de uttalat sig emot afskaffandet af den irländska statskyrkan såsom sådan. I Frankrike förbereda sig såväl regering som opposition på att om möjligt ännu i höst kunna inträda i valkampanjen. De många nya tidningar, som börjat utkomma för valfrågans skull, påskynda densamma. Det kan anses för alldeles visst, att regeringen skall vid valen förlora en hel del blindt tillgifna anhängare. Kejsaren, som forttarande spelar den outgrundlige sfinxens roll, är tystlåtnare än någonsin och-tyckes uppmärksamt följa stämningen inom landet; af hvilken det kommer att bero, huruvida han skall behålla sin nuvarande minister eller göra en frontförändring i mera utprägladt liberal anda. Montalembert har allvarligt insjuknat. Kejsaren lär i Chålons haft ett nytt anfall af vanmakt, dock utan några allvarsamma påföljder. Från lägret vid Chålons skrifves till Opinion nationale följande: Första afdelningen af de trupper, för hvilka detta öfningsläger var bestämdt, har hållit sin sista stora manöver i kejsarens närvaro. Armåkåren bröt upp kl. half 10 på morgonen och ryckte ut 8 kilometer, tills den kom till venster om den väg, som kallas den romerska vägen, hvarest den intog en ställning, för att bivuakera. Man förutsatte, att soldaterna hvilade sig midt emot fienden, och man hade dertör utställt vakter, framskjutna förposter, vedetter och skiltvakter ända till 2 kilometer före slagtlinien. Kl. 12 på middagen lemnade kejsaren sitt högqvarter i vagn, beledsagad at marskalk Niel, sina adjutanter och ordonnansofficerare samt hfläkaren d:r Larrey. Då kejsaren kommit fram till platsen, steg han till häst och red förbi fronten af en del af trupperna, hvilka voro uppställda i slagordning. Rationer af bränsle, socker och kaffe hade utdelats till manskapet, hvilket, sedan det uppslagit sina små tält, gjorde upp eld och på kort tid intog sin måltid. Derefter följde en timmes lugn, hvarunder officerarne från alla afdelningar kallades till kejsarens tält genom telegrammer, som expedierades af fälttelegrafen till de aflägsnaste punkter i lägret. IIvilan afbröts plötsligt af gevärsskott från förposterna, snabbt följda af kanonskott, och hela kåren blef hältigt angripen. I ett nu försvunno alla tälten, soldaterna stodo redo att emottaga fienden och en kamp uppstod på alla punkter. Armåkären samlade sig och intog olika ställningar, hvilka vexelvis törsvarades, Den vackra manövern, som leddes och utfördes utmärkt, slöt med ett inhugg af kyrassierernas brigad. Kejsaren steg derpå upp i sin vagn igen och vände tillbaka till högqvarteret omkr. kl. 4 e. m. Preussenhemsökes, såsom fordom Ryssland, af stora och talrika eldsvådor. I sabriksstaden Wischwill ha 40 hus ödelagts af elden. Åtta af desamma voro boningshus. — I staden Passenheim ha lågorna förstört 54 bo