Göteborgsposten – 30 juni 1868, sida 1

sig en liten morgonlur, börjar han hvissla: Sjungom studentens lyckliga dag! och alla hennes böner och invändningar tjena till intet. Väl hundrade gånger har hon sagt honom, att katten tager den fågel, som qvittrar för bittida på morgonen — ha, ha! Han skrattar och menar tro på, att ännu har ingen katt gjort honom något för när. Förargad springer hon upp ur sängen, ut ur sängkammaren, — och nu vänder han sig på sin högra sida och tager sig en tupplur. Man kan blifva tokig genom att vara tillsammans med en sådan man! Går hon på aftonen med honom till teatern för att höra en tragedi, kan man vara säker på, att han i någon af de mest skakande scenerna, då en andlös tystnad råder och tårar glänsa i hyarje känsligt öga, framkommer med någon lustig anmärkning, tillräckligt högt, för att de närmast sittande skola hyssja åt honom, genom hvilket obehagliga afbrott frun går miste om att höra några af de mest gripande replikerna, och till på köpet tappar näsduken. Nej. en ständigt glad man är olidlig! Agnes Andersson har gift sig med assessor Lundström. Det är en man efter hennes sinne; alltid glad och uppsluppen. Hon lärde känna honom redan som ung man i verken. På baler, i sällskaper, på alla små till