Göteborgsposten – 30 juni 1868, sida 1

—AAALLAIcAMMMAA T— —— — tar till och med om han får höra, att årets debetsedlar blitvit femtio procent högre --och deråt skrattar icke så lätt någon dödlig. Nästan hvarje fru skall säkert önska, att hon hade fått en sådan munter, alltid glad Karl till man, men hon anar icke sjelf, hvilken fruktansvärd önskan hon uttalat. En grälaktig, kinkig, melankolisk man kan en hustru fördraga, ty hon kan antingen lugnt låta honom kinka och brumma eller också kan hon gå bort till sina väninnor på kafferep, — men en man, som alltid är glad, gör henne tokig och bringar henne till förtviflan. Om aftonen, sedan hon ändtligen fått barnen i säng, och sjelf, uttröttad, af sina mångfaldiga husmoderliga bestyr, känner det största behof af hvila, kommer han hem från källaren, skrattande, sjungande och hvisslande och har minst ett halstjog roliga historier, hvilka han får lof att tala om för henne. Han skrattar, om hon invänder, att hon är alldeles för trött att kunna vara vaken längre, och sedan han kommit i säng gnolar han på någon favoritaria, just lagom högt för att väcka det yngsta barnet och lulla sig sjelf till sömn. På morgonen, då frun efter en till hälften genomvakad natt skjuter nattmössan till rätta och vänder sig på venster sida, i den glada förhoppning att i fred och ro få taga