Göteborgsposten – 20 juni 1868, sida 1

kågnå, 4c varat del Ctt Jude I de unga sinnena, då börjades des!För oss som vuxit ifrån allt detta, som börjat den krångliga kursläsningen till litvets slutexamen, som ha det kinkigt nog att hålla sidorna i vår lefnads anmärkningsbok rena, tör oss har det allid varit ett nöje att bevista dessa examina, dessa atslutningar vid terminerna och synnerligast vårterminernas slut. Huru mycket kärare för oss, om vi bland de ungas skara halt en eller annan för föräldrabjertat kär telning, åt hvars tramsteg vi kunnat glädja oss! Men äfven utan detta speciella intresse har säkerligen hvar och en med nöje bevistat de afslutningar, som nu senast försiggått inom åtskilliga af vår stads undervisningsverk. Att ingå i detaljer skulle leda oss alltför långt, vi vilja för denna gång endast anteckna det synnerligen glädjande faktum, att vår stad numera eger tvenne förträftliga läroverk för unga flickor, läroverk l detta ords sanna betydelse, icke blott syeller ritskolor med sin nödtorttiga själaspis at katekesutanläsning, språkpladder o. s. v. Det ena af dessa läroverk, Nya elementarläroverket, är visserligen ännu icke fullt organiseradt, men att döma at redan vunna resultater och med de förhoppningar man är berättigad att hysa om de allvarliga och nitiska ledande krafterna för detta läroverk, synes det gå en ljus och fruktbringande framtid till mötes. Hr B. Andersins privata läroverk, likaledes för flickor, är deremot numera fullt organiseradt, och den under flera dagar pågående examen, hva-med vårterminen afslöts, var synnerligen egnad att ådagalägga att skolan ledes efter sunda och riktiga principer. Att höra unga flickor fullt hemmastadda i 6:te boken af Euclides eller med reda och sammanhang yttra sig i fysiologiska ämnen m. m., kan icke anses som några en höiere dannelses betydelselösa konstproduktioner på styfva linan; nej, lycklig den tid, som uppfattat att ju högre bildning, desto mera ljus, ju rikare det mått af vetande är, hvilket den första uppfostrarinnan, modern, uppnått, desto säkrare och klarare skall hon kunna verka i detta sitt kall, och då skall för barnen öfvergången från hemmet till skolan icke bli en plötslig öfvergång från mörker till ljus, då skall icke, som nu dessvärre ofta är fallet, skolans välgörande inflytande, om också olsrivilligt, motverkas af kortsynta och falskt ömhjertade föräldrar. Bevars, så allvarlig krönikan i dag är, utropar kanske någon. Väl möjligt, men skämtet böjer vördnadsfullt sitt hufvud och tiger, då frågan gäller ett så vigtigt ämne som barnauppfostran. Huru många af de skuggor, som hopat och skola hopa sig kring till utseendet lyckliga hem, ha icke ursprungligen uppstigit trån en vanvårdad eller felaktig uppfostrans miasma, huru mycken sorg, huru mycket elände skulle icke varit okändt på jorden, om menskligheten städse haft klart för sig, att i hemmet lägges dock det första fröet till detta, till ett kommande lif! Det nybildade konctflitslotteriets första dragning har försiggått, lyckan har smålett åt somliga, vändt ryggen åt andra, alldeles som i det dagliga litvet. F—n anamma?, väsnades en ungherre af vära bekanta dagen efter dragningen, stod jag inte och höll den förbaskade sextio-sjuan i hand inne i Sivers butik, tänk bara, jag som funderar på att gitta mig till hösten: en soffa, fyra stolar, två halffåtoljer med reps-öfverdrag, det hade smakat! — F—n i fåtöljerna!, gnolade vi med Bellman och skyndade ifrån den missbelåtne, men stötte straxt bredvid på en annan, som melankoliskt gick och betraktade en lottsedel, signerad med N:o 194 i läsliga drag. -Ack, om det ändå varit 494 istället! suckade han och såg så olycklig ut som om vaffärenu gällt 1,000-tals riksdaler och icke 2 enkla krigare. Ökverallt missbelåtenhet, telslagna förhoppningar, värdelösa värdepapper! Bort från staden och dess missräkningar, ut det gröna, till Trådgärdsföreningen! Och vi silade dit. Gargon, en kopp kaffe! Garonen kommer med ovanlig hastighet, nytare in vanligt, strålande som en handelsbokhålare med 200,000 rdrs lön. Gudskelof, här innes åtminstone belåtna menniskorr, tänka i tyst och tillägga högt, nå, min kära Kålle, varför är du så glad i dag? — Skulle val et, jag och kamraten ha vunnit högsta vinten på lotteriet, jublar Kålle och kilar i äg med den glada ungdomens lätta fjät, utan tt komma ihåg det gamla ordspråket che va zno, va piano! Der nalkas en grupp af staens yngre hippologer. En butelj hästskounsch!, ropar en af dem, det kan man alla tur att just vinna en ridsadel, det enda ig ville vinna! Således hit till Trädgårdssroeningens park, hit samlas de lyckliga! inkte vi, finnande det för öfrigt helt naturgt, att man krymper? en ridsadel i — hästcopunsch, isynnerhet när varan är god. Innan vi för denna gång lemna Träd irdsföreningens park, vilja vi fästa uppmäkmhatan . 5w —