Göteborgsposten – 19 juni 1868, sida 1

understödja densamma, såsom inkräktande på den fria handelns område, Man hade framhållit det gagn, bolaget skulle kunna i sedligt afseende åstadkomma; men tal. kunde för sin del ej inse detta, eftersom bolaget ej skulle kunna förhindra någon från att köpa och det måsto ligga uti bolagets intresse att sälja en stor qvantitet. Enda möjligheten till sramgång för bolaget är, att bränvinspriset ställes ofantligt högt, då det måste komma att visa sig, att en del at landthandeln går bort. Enda råttsärdigandet för bolaget är, att bränvinsminuteringen är ett stadens monopol, som den sjelf lemnar till ett oegennyttigt bolag. Dock ville han skilja mellan bränvinsutskänkningen och minuteringen, i det att kommunen i afseende på den törra sökt motträda ett samhällsondt, hvaremot den i hänsyn till den senare skaulie skada den legitima handeln. Ätven tal. omnämnde, att å riksdagen fråga förevarit om nedsättning i minimiqvantum vid bränvinsutminutering, och yrkade, derför att saken sannolikt skulle återkomma, uppskof i saken, men tillsvidare atslag å bolagets anbud, och förordade minuteringsrättigheternas bortauktionerande som hittills. Hr A. Pulipsson sade sig hafva förut omfattat frågan om ett bolag af den art som utminuterings-aktiebolaget med intresse, men tvekat om dess utförbarhet i detta samhälle, en tvekan som yttermera stadgats. Äfven denne talare påpekade skilnaden mellan utskänkning och utminutering, sägande att den förra afsäg en ogiltig krogrörelses törbättrande, under det att den senare ej ingriper så mycket i arbetareklassernas förhållanden. Tal. gisslade ätven minuterings-aktiebolagets särskiljande af finare och grötre spirituosa, af hvilka det ville öfverlemna det förra slaget åt andra, men behålla det senare för egen råkning. Stadens arbetareklass spelar en ringa roll såsom konsument at bränvin i bodarne, under det att de största konsumenterna hos minuthandlarne äro allmogen. Utminuteringsbolaget kan ej reglera brånvinspriset såsom utskänknings bolaget. Om bränvins-niinuteringsbolaget än singe rättighet att skilja mellan gröfre och finare spirituosa, måste minuteringsbolagets vara bli så fördyrad, att, såsom törtattningen äfven tillåter, de tre enskilda innehafvare a! konditorirörelse kunde öppna bränvinsmagasiner och hålla billigare pris, så att köparne begåfve sig dit. — Yrkade derför afslag på bolagens anhållan. Hr Iledlund förklarade sig öfverensstämma med de at hr Wijk uttalade åsigter och ansåg det lända till samhällets båtnad, att ett sådant bolag som utminuterings-aktiebolaget ötvertog utminuteringen af bränvin. Man hade sagt, att frigeten i handeln härigenom skulle inskränkas. Någon sådan frihandel finnes i detta fall ej, ty endast några få kunna dritva handeln, alldenstund kommunen sje f bestämmer såväl antalet minuteringslokaler som skatt. Den är således egentligen ett kommunens monopol, enligt hvilket kommunen eger att at hvarje minutör uctaga 25 öre pr utminuterad kanaa. Men då här i Göteborg utminuteringen ej stigit mer än omkring 5 öre öfver partipriset pr kanna, har således kommunen egend. rätt att upptaga 20 öre pr kanna mer än den gör. Kommunen bör derför begagna sitt monopol, gagnande det allmänna båsta genom att lemna utminuteringen åt det antydda bolaget och sålunda utkräfva sin tillhörighet. I annat fall tjenar den blott de förmögnare minutörerna, under det att de fattigare ej kunna bestå i täflan. Bolaget afskaffar kredithandeln i bränvin och höjer skatten, ! så att man framdeles skall för utminuteringsrättigheterna bjuda icke 50,000, utan 150,000 rdr. — Förordade antagandet af Utminuterings-aktiebolagets förslag. I —— ——r—K LL ö Hr Berger sade att kommunen fått sig uppdraget att bestämma ötver bränvinsförsäljninsen, på den grund att lagetiflarne ansett denna kunna skada kommunerna, hvarför dessa återigen borde vara berättigade att skydda sig emot densamma. En del at vinsten skall derför och enl. ag lemnas till ordnande af för samhället gagneiga saker, hvilka motverkade bränvinsförsälj