Göteborgsposten – 17 juni 1868, sida 1

En särkild estrad var uppförd för dagens hjeltar, stadens auktoriteter, heuersgåster, alla för öfrigt som deltagit i morgonens promenad. På en annan läktare samlade sig den bortåt 150 man bestående musikkåren och sängkören. De för publiken afsedda bånkarne fylldes efterhand. Festen öppnades med en symfoni i pompös och högtidlig stil, som gjorde ganska god effekt och mottogs med bifall. Kompositörens namn är Oechsner. Dereftor började de officiella talen, som alla gingo ut på att expositionen i Havre var ett storverk, som för alltid skulle bilda epok i stadens historia, att oaktadt de små bristfälligheter som vidlådde densamma, den likväl var en odisputabel succcCs, som, utom den glans den spridde öfver Havre, skulle medföra olantliga resultater Jör handel och sjöfart, att den var så mycket mer storartad som den kom så straxt olvanpå pariserexpositionen, och att hr P. Nicole, som först utkastat planen till denna utställning och med outtröttligt nit och ifver genomdrifvit densamma, derigenom visat hvad kraft och ihärdighet i förening med en säker blick på sitt förelagda mål förmå uträtta. Sedan de officiela talen voro slut, vidtog den otvifvelaktigt vida intressantare dramatiskt-lyriska afdelningen. Hr Taillade framsade på ett utmärkt sätt det prisbelönta poemet, författadt af en hr Deloir, handelsbokhällare i Paris, som af den af Socici6 dEtudes diverses nedsatta kommissionen förklarats för det bästa af de 65 inlemnade täflingsskrifterna. Derpå följde en likaledes för tillfället komponerad kantat med text af Fleury och musik af Frigola, den senare kapellmästare hos enkedrottning Christine af Spanien. Kompositionen innefattade både körer och solopartier, de senare utförda af sångare fiån härvarande ÅGrande ThEatre och primadonnan vid stadens Alenzark, ett konsert-kaf efter parisermönster, der hr Frigola tillika är orkesteranförare. Dagen slutade med en grandios bankett i ofvannämnde Cercle International, hvars lätta och luftiga salong, ehuru provisorisk, utmärker sig för en särdoles smakfull inredning och blir en elegant konserteller teatersalong under sommaren. Äfven här vankade blixirande tal och smattrande applåder i mängd. Alla tidningar skynda.ie att med förtjusning omtala den ståtliga expositionen och den lysande invigningen. En enda, Pariser Figaro, har vagat yttra att hon funnit sig sviken i sina förhoppningar, men så har hon också derför fått uppbära sina wodiga slängar. Med en på en gång beundransvärd käckhet och ytterst rolig nasvet6G yttrar en härvarande tidning med anledning deral: Hvad vi tydligt finna är, att Figaros referent är helt och hållet i okunnighet om tillvaron af det flytande annexet. Det är newligen detta som isynnerhet skall eätta den maritima prågeln på expositionen, som är dess mest framstående egenskap och hulvudsyfte. Nåväl, detta flytande annex, som den stackars Figaro får så på pelsen, för att den ej tagit i betraktande, består ännu i närvarande stund af — en landbrygga och några vågbrytare till inhägnad. Jag kan icke hjelpa att jag dervidlag har liksom en liten lutning åt Figarosidan, äfven med fara att ådraga mig Havre-tidningarnes höga misshag. Expositionen, uppriktigt taladt, är snarare en ny förminskad upplaga af den parisiska och som sådan till och med ganska lyckad, men hvad specielt det waritima beträffar var den derät i Paris egnade aldelningen vida rikhaltigare. Att den blir en briljant affär för ÅSouscriptörerna lider intet tvifvel, evär hvarje tum är utbyrd till ganska höga priser. För butikerna i gal-rie pourtour, eller den på den inre sidan löpande verandan, betalas t. ex. 150 francs pr meter. Huruvida deremot utställarne komma att så särdeles rosa marknaden blir en annan fråga. På aftonen voro stadens offentliga byggnader rikt illuminerade, och på qvällen dånade åter sästet SainteAdresses kanoner. Det nästan påräknade besöket af kejsaren och kejsarinnan, som dagen förut voro i Rouen, uteblef. Man vagade förmodligen ej varasför enträgen i sina ötvertalningsförsök, då man ganska väl visste inom sig, act expositionen ännu befann sig i ett så ofulländadt skick. Oaktadt att publiken nu har tillträde till expositioven, fortgå naturligtvis arbetena obehindradt, och man får finna sig i sitt öde att armbågas med murare, trädgårdsmästare, snickare och målare. Arbetena drifvas emellertid framåt och avancera synbart. Annu 8 eller fjorton dagar och expositionen kan i det närmaste räknas som komplett, och sedan suivez le monde! Med anledning af den stora festen i Rouen. och kejsarparets besök derstädes arrangerades hårilran lustresor såväl pr jernväg som ångbåt. En ängbåtsresa uppför Seinen är särdeles angenäm, isynnerhet då den, som nu var fallet, gynnades af det herrligaste väder. På båda sido:na sträcka sig en oändlig rad leende grönklädda kullar med skogkransade toppar, oupphörligt aflösande hvarandra. Ur hvarje vrå fiamtittar en liten stad, som ibland kan vara rätt stor, en samling landtgårdar, eller ett enstaka S0mmarnöje. Uppe på höjderna presentera sig här och hvar små slottk, det hjelpes naturligtvis icke med mindie, alla pittoreskt belägna och smakfullt byggda, eftersökta tillflyktsorter för herrur rentierer, gom vilja draga sig ifrån stads och affärslifvets buller och bråk. Ehuru floden ännu är temligen bred, är det dock blott en ränna i midten som är segelbar, utstakad Er EE en