Göteborgsposten – 17 juni 1868, sida 1

Philip Ruble. (Efter Engelskan.) Jag började nu tro, att det var rättast att enhvar endast lefde för sin egen lycka och nöje och att jag, om jag följde denna grundregel, då skulle känna mig långt lyckligare än jag nu gjorde. Jag öfverkorsade alla mina förra rena, sköna lifsuppoffringar; från denna stund skulle jag vara kall, oför sonlig och stolt. Kusinerna skulle vara mina förebilder — mr Ruble, det manliga könets ende försvarare — jag var öfvertygad om, att kusinerna nog förstode att bedöma mr Ruble, och att mr Ruble icke skulle narra dem. Min högsta önskan var, att de allesammans måtte resa resa till Afrika eller till ett eller annat ställe, hvarest jag kunde slippa att träffa dem. Jag kunde ej blifva ense med mig sjelf om, huruvida det egentligen var till någon nytta att jag lefde längre nu, då min moder var död, Jag måste arbeta mycket för att uppehålla lifvet, som hittills endast skulle ha ( Forts. fr. N:o 187.