Göteborgsposten – 11 juni 1868, sida 1

göra om hans stoft sattes tre alnar ner i jorden. Efter 22 års fortgående konstnärsverksamhet vid kgl. teatern, lemnar hr Jolin den nu; anledningen dertill är ej närmare känd, men en ganska rik repertoar, deri han utfört hufvudrollerna, blir väl med detsamma uppflyttad på en af de högre hyllorna i biblioteket, ty föga troligt är att någon annan artist vid den kgl. teatern ännu på ganska länge vill åtaga sig att utföra någon af de nyssantydda roller. Jag känner en gammal man här med fin bildning, hvilken omöjligen kunnat förmås att åter höra någon at de operor hvari fru Wesilia uppträdde i hans ungdom. Hr Jolin är nog lycklig att kunna försaka den lön vid teatern hvartill hans qvarstannande der berättigade honom. Olik så många andra sceniska artister eger han förmögenhe, ett vackert hus — ett hus af sten till och med — på Rörstrandsgatan, och ett förtjusande sommarnöje vid Wärtan. Han är lyckligt gift, har många vänner, ett ypperligt bibliotek, en fint skuren penna, som han förer med både lif och takt, och trots det att han är mångårig författare besväras han icke af Åandlig magsyra. Kan han nu motstå frestelsen att blifva riksdagsman eller stadstullmäktig, så tror jag att han allt framgent blir en lycklig man, hvilket jag hjertligt önskar att han alltid må förblitva. Dystra moln samla sig öfver den kgl. teatern och dess sujetter. Det var då rent olyckligt att den långe dalkarlen föddes till verlden, eller åtminstone att han blef riksdagsman. Annars kunde väl den kgl. teaterns samtlige artister fått sitta i orubbadt bo, huru graveradt det än var. Men nu måste de fosterländska sånggudinnornas trassliga affärer rangeras. Den strängaste sparsamhet skall iakttagas, ty så vill riksdagen; men första steget till verklig sparsamhet visar sig naturligtvis i indragningar. Var så god, drag gerna in, men icke på min lön, säger en hvar. Gå till grannen. Teaterchefen står på sin kant, är obeveklig och säger: antingen — eller. Sujotterna säga likaså. Ena dagen berättas bestämdt, men andra dagen motsäges ryktet, att hrr Ahlgrenson och Josephson, de begge ov istliga, hafva tagit afsked och förhyrt Hammerska teatern, att de skola upprätta en särskild kår af gräddan från kgl. teatera och skola gifva vädeviller och operetter, till och med på italienska. Nå ja, så mycket bättre, en sådan teater med billiga inträdespriser är ju öfverensstämmande med vår tids kassor. — Men det är dock en horrör, säger man å andra sidan, Vatt det bästa, endast för den lumpna sparsamhetens skull, jagas från den kgl. teatern. — Viserligen, men om man skall spara, så får väl början ske på de höga lönerna, ty på de små är ju så litet att ta?? — -Nå ja, men hvarföre inte minska styrelsen, draga in den alldeles, eller först och främst sätta den, på sträng förknappning? Nog får man styrande om blott god tillgång finnes på dem som skola styras. — ÅAlla afgrundens qval äro bara bagateller mot dem som en teaterdirektör lider, sade Torslow, sedan han sjelf blef en sådan. Förut låt det annorlunda. Det berättas att hr Stjernström skall blifva scenisk direktör; Hu! ropar man; det vore månljust. En sådan grobian! Då skulle man tå se högdramatiska scener gifvas på scenen, men för nedfälld ridår. Hr X. — ni känner ju honom och vet att äfven han tänkt sig in i teaterfrågan — har fått en briljant id. Ingen teaterchef behöfs, säger han, nej en verklig och solidarisk styrelse för teatern måste organiseras, om den skall bli värdig de svenska sånggudinnorna. Denna styrelse skall bestå af alla hufvudstadstidningarnes lyriska och dramatiska referenter. De skulle dagligen sammanträda till rådslag rörande teaterns angelägenheter och icke få åtskiljas förr än de fattat ett enhälligt beslut i hvarje fråga. Styrelsesättet skulle blitva republikanskt, men styrelsen ega absolut beslutanderätt, utan apell. Teaterpersonalens verksamhet och allmänhetens smak skulle regleras af styrelsen, som ej uppbär lön, utan åtnöjer sig med sosterlandets tacksamhet. Teatern skall snart, så organiserad, lemna ett betydligt öfverskott årligen, hvilket ingår till statsverket. Verldens åttonde underverk inträffar — tidningarne skola enhälligt loforda teaterstyrelsen; alla teaterns sujetter bedömas skonsamt och lika opartiskt i alla tidningarne —