Göteborgsposten – 10 juni 1868, sida 1

Moderna Vagabondor ) Roman af Edmund PFates. Öfversättning. Saken gick sin vanliga gång, men fick än större tilldragningskraft för de närvarande, derigenom att den mördades far hade inställt sig i den uppskakande egenskapen af vittoe. Harriets förhållande till fången gissades icke at publiken, och det var derföre ingen som lade märke till henne. Jim Swain var naturligtvis hufvudvittnet och aflade tydligt och bestämdt sin förklaring, ehuru han synbarligen blef starkt gripen vid åsynen af Harriet, som hans enabba blick genast igenkände. Hon brydde sig om intet, förändrade icke sin ställning, lyftade ej på sin slöja under det förhöret med gossen pågick och hon med hvarje minut hörde och kände den sista möjligheten, det sista svaga hoppet om räddning försvinna och domens förskräckliga visshet blifva mer och mer klar och hotande. Hon hörde och såg gossen, hvars förklaring var ett tillintetgörande af hopp och lif, och visade henne den fullständiga fruktlösheten af alla de planer de hade uttänkt, af all den försigtighet de hade iakttagit; visade henne att, medan de hade försvarat sig mot den yttre faran, hade den Forts. fr. N:o 181.