Göteborgsposten – 10 juni 1868, sida 1

Presidenten Johnsons srikännelse. Vi ha redan några gånger förut lemne: skildringar från det parlamentariska lifvet Förenta staterna. De senaste tidningarne och korrespondenserna från Amerika innehålla nu vidlyftiga beskrifningar öfver förloppet inon senatdomstolen, då presidenten Johnson frikän des från den sista och vigtigaste af de många anklagelsepunkter som mot honom riktats. Det skall utan tvifvel intressera våra läsare att finna huru det tillgick, då denna händelse. ett af de vigtigaste momenterna i Förenta st. ternas politiska lif, timade, och vi medde dertöre här följande sammansattning: Då senaten öppnades på denna rigtiga, länge omotsodda dag, hade en mera lysande publik samlat sig på åhörareplatserna än någonsin förut; men äfven polisen var starkare representerad än eljest. Mötet började kl. 121l, men senaten tillbragte en half timma med lagstiftande verksamhet, innan den konstituerade sig som riksrätt, och först kl. 12 intog chief justice, mr Chase, sin plats som rättens ordförande. På förslag af mr Edmunds beslöts i öfverensstämmelse med förut fattad öfverenskommelse med 84 röster mot 19 att man straxt skulle skrida till omröstning äfven i den 11 och sista artikeln. Medan det voterades, in trådde medlemmarne af representanthuset med den si förskräckligt nedsvärtade mr Wasbburne i spetsen. Det tillkännagafs att de sjuka och opassliga senatorerna voro tillstädes. Genom en märklig ödets lek hade det nemligen fallit sig så, att just vid detta tillfälle, då en enda röst bade så stor betydelse, heriskade ovanlig sjuklighet bland senatorerna. Grimes hade blifvit lam i ena sidan, Conkling led af magin flammation, Nye och Morton befunno sig annu d. 16 så illa, att de icke kunde gå ut, och Howard had: Ait så glupskt af en ananas, att han fick feber, yrade och kunde icke känna igen den senator, som ögonblickligen skickades till honom för att undersöka hur det stod till med ,rösten. Bland de blott opasslige senatorerna var det endast Saulsbury som gjord sina vänner sorg. Denne värdige senator dricker nemligen som en svamp, och man hade på grund hära! öfver honom satt en vaktare, som ständigt skulle vara hos honom och hålla honom i nyktert tillstånd. Processen drog länge ut, och Saulsbury led fruktansvärdt under denna penitens att ej smaka sprit, som han i tvingades att underkasta sig för fäderneslandets heliga sak; men han höll tappert ut, ända tills ett par dagar före processens afslutande. Det var sent på aftonen, och Saulsbury kände sig plågad af en outsläcklig törst, I