Göteborgsposten – 9 juni 1868, sida 1

icke kunde räddas eller var räddad, skulle det vara henne likgiltigt, hur snart hon upphörde att räknas till de lefvandes antal. Hon hade aldrig haft särdeles mycket att betyda och hade det icke heller nu; men dessa tankar uppstodo endast otydligt och sällan i hennes själ, som för det mesta uppfylldes af den af hennes ovisshet och spänning framkallade häftiga smärtan. Annu kom det hvarken bref eller bud. Tiden skred framåt, och klockan hade redan slagit nio, då Harriet hörde en ringning på klockan och en man begära att få tala med mrs Routh. Det var ingen röst som hon kände, och tillochmed medan hon ifrigt hoppades att karlen hade kommit till henne från Routh, darrade hon vid tanken på att han måhända bragte underrättelse från George Dallas, för hvars tystnad hon hade varit taksam, utan att hon hade kunnat förklara sig den. Mannen var en af mr Lowthers kontorister och kom för att öfverlemna åt mrs Routh ett bref, angående en mycket vigtig sak, sade han, hvilket han hade tillsägelse lemna henne sjelf. Han utförde sitt uppdrag och aflägsnade sig. Då Harriet blifvit ensam, fann hon upplösningen på alla sina farhågor, slutet på hela sin spänning, i Jim Swains bref. Uppgångarne till poliskammaren i Mansion House, likasom sjelfva poliskammaren, voro öfverfyllda af menniskor och det berättades hvarjehanda rykten med afseende på upptäckten af den hemlighet, som på våren hade förorsakat polisen och allmänheten så mycket hufvudbry. Arresteringen af tvenne personer på två olika ställen och