Göteborgsposten – 9 juni 1868, sida 1

Tjöre och Wiske, Varbergs, Falkenbergs, Halmstads och Laholms Kontrakter, med två ombud och två suppleanter, ryttmästaren P von Möller, hvilket sednare val skall ega rum i Warberg den 9 4. m. Derjemte har domkapitlet anmodatj stiftets pastorsembeten och i Göteborgs stadsförsamlingar vederböranda Kyrkostämmo-ordtörande att, på sätt och i den ordning 5 och 6 88 af kongl. förordningen den 21 November 1863 föreskrifver, sammankalla hvarje pastorats å Kyrkostämma röstberättigade lekmän för att inom sig vid sammanträde inför Kyrkostämmans ordtörande pastoratvis utse elektorer för val af ombud och Suppleant vid sagda kyrkomöte; skolandes dessa elektorsval så tidigt anställas att desamma försiggått senast 8 dagar före ofvannämnda ombudoval. För utseende af det presterliga ombudet har domkapitlet anmodat Kontraktsprostarne i Stiftet att å ställe, som dertill synes lämpligt. anställa val af ett sådant ombud jemte suppleant vid ifrågavarande Kyrkomöte, hvilket val är utsatt att försiggå i Stittets samtliga kontrakter den 7:de inst. Juli. Prestlöneregleriogar. K. M:t har under d. 17 nästl. April meddelat resolutioner uppå af vederbörande nämnd upprättadt förslag till lönereglering för presterskapet i dels Lundby, Skallsjö och Lerums och dels Angereds och Bergjums församlingars pastorat af Göteborgs stift och Elfsborgs län att gälla under en tid af femtio år, räknad från och med d. 1 nästl. Maj. Ett landtbruksmöte, förenadt med exposition, kommer, i enlighet med beslut, sattadt vid Kullings härads filialafdelnings sammanträde i Alingsås sistl. Onsdag, att i nämnde stad hållas den första helgfria Onsdagen i nästa Sept. månad. Hertigen af Östergötland, som från Lund begitvit sig till sin egendom Sofiero, ämnade med ångf. Dana begifva sig på ett några dagars besök till Karlskrona, dit han väntas anlända som i dag. Ny illustrerad Tidning innehåller i sitt senaste nummer porträtt och lefnadsteckning öfver Johan Jolin, parti af Lund (nuvarande Kraftstorg) på 1820-talet i Tegnrs och hans samtidas dagar, efter en tafla af G. W. Palm, tecknadt på trä af honom sjelt; utsigt af Carlsbad i Böhmen o. s. v. I texten börjas en artikelserie med titel: En gammal knekts minnen. En afskedsrecett. Sistl. Lördag gass å k. Stora teatern för öfverfylld salong en sällopordt högtidlig föreställning. Det var då Johan Jolin för alltid sade farväl åt publiken, han den älsklige och begåfvade författaren, som genom sin varma poetiska känsla och outtömliga humor riktat vår svenska dramatiska litteratur med skapelser, hvilkas fulla värde en nyckfull samtid icke alltid velat uppskatta, han den bildade, tänkande och roande skåde spelaren, hvars talang i många af de karakterer han haft att framställa skapat typer, hvilka skola fortlefva som mönster. Dagens Nyheter för i går lemnar följande intressanta och detaljerade beskritning öfver denna ovanliga afskedsrecett: Stora teatern har icke många gånger inom en generations lifstid haft en sådan afton som i Lördags, då hr Jolin der tog afsked från en sympatetisk publik som hade upptagit hvarje plats i salongen. Denna publik bestod icke af blott vanliga teaterhabituser, eller af sådane som söka allt nytt och ovanligt för att döda sin tid, utan till stor del af det utmärktaste inom vetenskapeo, litteraturen och konsten. Då hr Jolin nära 23 år efter sitt första steg på teatertiljorna skulle taga det sista, hade han valt att uppträda i En komedi, som bereder honom rika tillfällen att visa huru skiftande hans talang är. Denna skapelse af hr Jolia sjelf har bibehållit bela sin ungdomliga friskhet. De, hvilka nu i sin mannaålder åter hörde den flod af infall, som roat och bländat dem i deras ungdom, blefvo lika oemotståndligt försatta i den muntraste sinnesstämning, som de, hvilka nu för första gången lyesnade till detta styckes tusende pointer. Calle Wallins märkvärdiga äfventyr till sjös; den gamla Angelikas 4jag vispar, jag vispar; skjutsbondens upplysning att han var fodd litet här och litet der; handelsexpeditens beskrifning om Hamburg, Åder qvinnan bar en egen natur; visan om bondens frieri — alla dessa och många andra välbekanta drag ur En komediframkallade stormar af skratt. Men dessa stormar förmådde icke måta sig i kraft med den åska af applåder, som mottog hr Jolin vid hans inträde på scenen och på hvilket riktiga oväder följde ett regn af buketter och lagerkransar. Och det staunade icke vid denna skur, utan gång på gång föll en ny skur af dylik himmelsk manna för en artist — isynnerhet när han som Angelika hade gjort sin sortie och blef inropad: det var då icke längre spridda skott af blommor, det var hela