ifrån, det är bäst ni far hem. Ni har er uppgift för er och dertill behöfver ni krafter. Allt hvad jag erfar skall ni från timme till timme få veta. Mrs Stanhope, vill ni — hvem är du? Hvad för dig hit, gosse? Sir, stammade Jim, som, ehuru han hade det för sin art egendomliga lillegamla utseende, dock endast var en gosse och mycket rädd, sir, jag har kommit för att säga er, att jag både känner den som har gjort det och den som icke har gjort det. Mr Felton släppte Clare och närmade sig honom. Mr Lowther sprang hastigt upp från sin stol och delade icke mr Feltons tomma, klentrogna öfverraskning. De båda damerna flyttade sig tätt intill hvarandra. — Hvem är du? frågade mr Lowther. Jim sade honom det. — I hvad afsigt har du kommit hit? Hvarför — började mr Felton, men mr Lowther lät honom förstå att han borde iakttaga tystnad, och vändande sig till Jim i en lugn, vänlig ton tog han honom vid armen och förde honom bort till en stol. — Sätt dig der, min gosse, sade han, och var icke rädd. Du måste hafva kommit hit af din fria vilja, och vi tvifla icke på att du har kommit i en god afsigt. Du har något vigtigt att säga mr Felton. Du känner mr Dallas, förmodar jag, och af hvad du nyligen sade slutar jag, att du vet för hvad brott han är anklagad. Jim svarade med en modfäld nickning. Nå säg oss allt hvad du vet. Gif dig tid och blif icke förskräckt. (Forts.)