Göteborgsposten – 3 juni 1868, sida 2

en till lasarettet. —L—— — Från Utlandet. En allmän belåtenhet herrskar i Preusen öfver det fattade beslutet angående upp: örande af bysättningstvånget. Detta beslut roddes skola blifva promulgeradt redan de örsta dagarne efter pingst. Vid denna tid ppnas sälunda troligen portarne till bysättuingshäktena såväl i Berlin som i hela Nordyska förbundet. Med en uppfattning som helrar representanterna vid den nordtyska rikslagen, ha de nemligen insett allt det mot menskligheten stridande, som legat i denna lag, och derföre uttagit steget vida längre än vår svenska riksdag, ithy att lagen kommer att genast träda i kraft, äfven för dem som redan före promulgeringen sutit inspärrade. Det politiska lifvet inom den stora tyska centralmakten är för ötrigt synnerligt lugnt. En schism synes dock förestå inom det demokratiska partiet, ithy att från Breslau berättas det ett antal af de bekantaste ledarne för det liberala partiet frångått den hittillsvarande demokrauska vallöreningen, för att bilda ett eget parti under namn af det nationaltdemokratiska. Orsaken härtill är den efullkomligt opatriotiska hållnmng, som den gamla vallörenmgen skall ha ådagalagt. Fortschrittspartiet har numera alldeles ingen bestämd riktning, och det är istället nu det nya nationaltdemokratiska partiet som göraet skall. Detta parti yttrar i sitt program bl. a: HUvem som vill ett folks öfverherrskap öfver ett annat, en folkstams öfver en annan, eller med andra ord, hvem som sätter ett folks förmenta -makt och ära eller dess s. k. nationalintresse högre än rättens och srihetens fordringar — han hör ej till folkpartiet— Mycket vackra ord! Skada blott att våra tyskar, och bland dem just deras demokrater, äro så fasligt benägna just för den Bismarckspolitik, som i de anförda orden fördömes. För lättandet af förbindelsen emellan de olika länderna inom nordtyska förbundet har ett stort steg tagits genom upphätvande af tvånget att låta visera sina pass äfvensom genom antagande af den föreskrift, att rättigheten att uppehålla sig på en ort hädanetter för förbundsmedlemmar icke är beroende af en polistillåtelse, och att en förbundsmedlem kan af polisen utvisas ur en stat blott i enlighet med af förbundet bestämda lagar. Som läsaren torde erinra sig, talades för omkring ett år sedan mycket i tidqningarne om att anlägga en verldshamn på Romöe, hvilken skulle ruinera både Hamburg, Bremen och Östersjöhamnarne. Till Romöe skulle från fasta landet byggas en jättedam, och med densamma skulle sättas i förbindelse en projekterad slesvigholsteinsk vestbana. Tyska tidningarne voro i allmänhet förtjusta ölver detta förslag, som födts i grefve Adalbert Bandissins hjerna. Köln. Zeit. som synbarligen anstränger sig att icke låta första bästa tyskt-patriotiska säpbubbla sväfva bort med dess förstånd, vågade dock kalla hela förslaget en svindel och profetera dess snara fall. Detta har nu inträffat, bubblan har brustit, preussiska regeringen har vägrat att gifva sitt bistånd åt grefve Baudissin, som nu är öfverlemnad åt sina egna ressurser, om hvilka nyssnämnde tidning talar på ett skäligen vanvördligt sätt. Om det i Memel föröfvade mordet å kretsdomaren Labes erfar man nu att hr Labes låtit häkta en hustru, hvars man begärde att hon skulle frigifvas. Då detta vägrades, tog mannen fram en knif och stack dermed L. tvenne gånger i bröstet och underlifvet Mördaren blef med största möda afväpnad och fängslad. Hr Labes dog natten derpå unde: de svåraste smärtor. Korrespondenser till preussiska blad med: dela, att österrikarne skulle understödja de personer som tillställt oroligheter inom Poler 1 närheten af galiziska gränsen. Som mai vet, måste man dock väl vakta sig för at tro allt hvad preussiska tidningar ha att be rätta från Österrike och Frankrike. — I Österrike har man, som bekant, a flera skäl hufvudet städse fullt af myror. De länkjcaste af de ärenden som för närvarande är