Göteborgsposten – 3 juni 1868, sida 1

omsorg åt sin toalett, ty en hel timma trampade och stampade han oatbrutet, och som trossbottnar icke erfordras på sommarnöjen så föreföll det mig som om värden hvarje ögonblick skulle salla igenom. Nå ja — tänkte jag — på landet skall man stiga tidigt upp. Den friska morgonluften är stärkande. Ehuru allt annat än fullsöfd klädde jag mig och gick ut. Värden mötte mig i trappan. Han såg ond ut. Jo det är månljust, sade han, klockan är nu half 7 och ännu sofver dalkullan som redan halfannan timma hade bort vara i trädgården. Sedan var han ond nästan hela dagen, och fastän han sade sig vara en stor vän af tystnad och stillhet så grälade han högljudt, vexelvis med dalkullan och husdrängen. Esterhand kom barnskaran ut. De äldre barnen kifvades oafbrutet och smättingarne skreko i kör och solo. Ungarne brås på mig!, sade farfar förtjust, det är gry i dem. Svärdottorn, en typ af den fulländade frodigheten, var mycket lombörd. och hon led således icke af det idkeliga skriket. Att arbeta vid skrifbordet blef för mig alldeles omöjligt, ty familjen slog sig ned på verandan utanför min bostad. Men konsten här i verlden är att soga sig efter omständigheterna, tänkte jag, och man kan allt hvad man vill Om aftonen förnyades skriköfningarne i barnkammaren. Då der blet tyst, ansåg sig gårdshunden skyldig att ådagalägga sin vaksamhet och skällde för den skull hela natten i kapp med en annan hund, som vistades på sommarnöjet bredvid. Sedan Pluto tröttnat fick jag ro. Men ack, huru länge! På Pingstdagsmorgonen tidigt väcktes jag plötsligt af skrällande bleckinstrumenter. En dilettantqvartett hade kommit ut, bjuden af någon som är kapitalist, för att fira farfars födelsedag. Nu blef der med ens lif i huset. Pluto, uthvilad, gjorde sitt bästa för att ackompagnera qvartetten. Farsar-värden var förtjust, och sade: Vi ska ha musik hela dagen. — Jaså, tänkte jag, det är mer än en menniska med vanliga nerver kan uthärda; jag slog igen min skrifportfölj, packade in mina böcker och störtade ned till ångslupen, som lyckligtvis lägger till tre gånger om dagen — och nu sitter jag återigen vid skrifbordet, efter att hafva sofvit lugnt en natt i Birger Jarls stad, der jag åtminstone icke störes af barnskrik, bleckinstrumenter och hundskall. I morgon utbjudes i Dagbladet min lägenhet Fatt hyra mot rampris. Men anledningen hvarföre jag nu fattar pennan för att skrifva er till är egentligen den, att jag återigen vill meddela er en ny ministerkombination som ryktesvis omtalas och som äfven anses sannolik. Det säges nemligen att grefve Wachtmeister för närvarande är obeveklig. Klimatet i hufvudstaden och i utrikesministerhotellet lärer vara allt för sträft. Atmosferen i Andra kammaren äfven mindre behaglig. Derföre och ätven af andra skäl lärer utrikesportföljen skola anförtros åt grefve v. Platen, som icke tros säga nej, och hos hvilken man länge iakttagit den egenskapen att mer eller mindre omedvetet kunna uttrycka sig i tal så diplomatiskt, att öfver hans åsigter stundom en slöja hvilar, och i alla händelser anses det icke troligt, att grefve v. Platen, vorden utrikesminister, kommer att täfla med sin företrädare i afseende på författande af några noter som skola ådraga sig uppmärksamhet bland Europas diplomater eller försätta Sveriges utrikespolitik i brydsamhet. Deremot är det ganska säkert att i det provisoriska ministerhotellet på Stora Trädgårdsgatan skola flera lysande tester gifvas än förhållandet länge varit i det ordinarie ministerhotellet vid Blasieholmstorget. Men förhållandet är också, att då grefve Manderström anses ega blott en ganska ringa privat förmögenhet, så är grefve v. Platen Sveriges rikaste magnat. Det tros nu icke att amiral Sundin blir sjöminister, utan att statsrådet Thulstrup skall öfvertaga sjöförsvarsdepartementet. Bekant är att nämnde statsråd eger stora kunskaper på det militäriskt-vetenskapliga området. Om nu den för vårt sjöförsvar antagna planen endast behöfver fullföljas, och om det låter sig göra, såsom ifrågasattes vid sista riksdag, att förena chefskapet för sjöoch landtförsvarsdepartementena i en hand, så kan det iu vara skäl