Göteborgsposten – 28 maj 1868, sida 1

——— — hafvare så ofantliga anspråk ställas. Sanno likt inträder statsrådet Lagerstråle i högsta domstolen efter justitierådet Hoffstedt, som snart lärer taga afsked. Vidare berättas bestämdt att ingen af dem som fått anbud att mottaga finansportföljen efter frih. at Ugglas, låtit dertill öfvertala sig. Särdeles karakteristiskt är emellertid för den närvarande situationen, att man icke hör någon enda såsom lämplig för platsen uppgifvas. Man synes också absolut fordra att finansministern, jemte mycket annat, äfven skall besitta den egenskap som hvar och en så gerna för egen del önskar sig ega, nemligen — konsten att göra guld; men med sådana anspråk för ögonen är det lätt begripligt hvarföre finansportföljen icke är eftertraktad, och troligt är att frih. af Ugglas tillsvidare nödgas stanna qvar af personlig vänskap för frih. De Geer och möjligen så länge och tills dess någon ny finansminister kan uppdagas, eller tills dess en större, mera omfattande ministörförändring inträffar. Jag torde ock böra erinra att Andra kammaren kort före riksdagens slut egnade frih. af Ugglas en hyllning, i hvilken tvifvelsutan låg ett steg till försoning och en uppmaning att stanna qvar. Emedan chefsplatsen vid Nerikes regemente före konungens afsesa till Skåne blef tillsatt, förmodar man att statsrådet Abelin låtit öfvertala sig att behålla krigsportföljen, för att under tiden utarbeta planen till landtförsvarets organisation, hvilken vid nästa riksdag kommer att framläggas. Men föga troligt är dock att denna plan af riksdagen godkännes, såvida, såsom sannolikt är, den indelta armens bibehållande i det väsendtligaste ingår i berörda plan. Förkastas densamma, så är det gitvet att statsrådet Abelin afgår, ty att se sitt verk sönderrifvet, och att underkasta sig att af spillrorna hopfoga något nytt, kan ej skäligen af honom fordras. Statsrådet Abelin skördade ock under sistförlidne riksdag så stora och så oförtjenta obehag, att hans qvarstannande nu såsom departementschef endast motiverats af förpligtelsen att fullborda det verk som blifvit honom anförtrodt. Det torde icke dröja länge innan grefve v. Platen lemnar sin plats såsom sjöminister. Sannolikt ifrågasättes icke ens att hr Adlersparre skall qvarstanna såsom expeditionschef. Man kan till och med antaga att den senares afgång framkallar grefve Platens afskedsansökan. De äro oskiljaktiga inom sjöförsvarsdepartementet och erinra om Orest och Pylad, ehuru rolltördelningen är svår att angifva. — Man antager att amiral Sundin skall efterträda grefve Platen, men att ingen förändring i det nu antagna sjöförsvaret skall ega rum, utan kommer det atv bibehållas tills det i sina tur blir förändradt, då nya strider på land om försvaret till sjös naturligtvis skola uppstå. Ändtligen är det då afgjordt hvar Carl XlI-statyn skall stå. Platsen, nedra delen af Carl XIII:s torg, är utan gensägelse den vackraste som hufvudstaden tör det närvarande har att erbjuda. Den förut ifrågasatta på Artilleriplanen torde ännu länge få behålla sina vanprydande och ruskiga omgifningar. Man tyckes försona sig med tanken att se två konungastatyer på ett och samma torg genom det fyndiga förslaget att skilja dem åt genom den Molinska fontänen, och på det att någon prydnad äfven må finnas på den nordligaste delen af torget, vill man dit törflytta Molins Bältespännare. Tvifvelaktigt är om så många och olika konstverk äro uppställda på något torg i verlden. Emellertid skall detta torg, sedan det snart blir törsedt med gräsplaner och letvande växter, utan tvifvel blifva den vackraste delen af hutvudstaden. Men ännu en prydnad finnes der, hvilken då den först beslöts högtidligt förklarades skola blifva en vanprydnad. Ni erinrar er troligen att då ett bolag bestående af konstvänner och konstidkare arhöll regeringens samtycke att vid nordvestra hörnet af Carl NXIII:s torg så uppföra en atelierbyggnad, så restes deremot en förfärlig storm. Vid riksdagen 1867 upptogs frågan, fastän åtgärden at föregående riksdags konstitutionsutskott och ständer icke oglllats, och hätskheten drefs så långt att en af Andra kammarens ledamöter ville att finansministern skulle åtalas — vid Stockholms rådhusrätt. Nu är atelierbyggnaden i det närmaste färdig, och jag betviflar att nå3on nu vill påyrka att den skall rifvas ner, eller ens klandrar att den finnes der. Nedra våningen är af bolaget uthyrd till hr Blanch — icke August Blanche, den store demokra