Göteborgsposten – 28 maj 1868, sida 1

i förtid; andra mera pligttrogna stannade qvar i det längsta, arbetade med stor brådska för att ej behöfva stanna qvar en dag längre än arvodet räckte — men också huru utarbetade voro de ej till slut. I ett fall voro alla folkombuden i Andra kammaren ense; älven de som lemnade riksdagen i förtid utqvitterade arvodet till tullo. I ett annat fall visade sig deremot stor meningsskiljaktighet. Åtskilliga representanter iakttogo punktligt att hemresa på den väg och på det sätt, som de i reseräkningen uppgåfvo. Andra åter valde den längsta och dyraste hemvägen — i reseräkningen som af riksgäldskontoret skulle betalas; men sedan den var granskad, godkänd och liqviderad grepos de plötsligt af en så brinnande åtrå efter hemmet, att de valde den kortaste vägen, om den tillika var den billigaste. Jag ertappade representanter, hvilka, ehuru de under riksdagens lopp ständigt hade påyrkat den strängaste sparsamhet med statens medel, dock läto betala sig för landvägahemfärd, men nu begagnade sjöväg, med frångående af den nyss anförda grundsatsen och utan att dervidlag tryckas af någon sjelfförebråelse. Men det är dock möjligt att de, som sålunda 1 sista stunden ändrade reseplan, efter hemkomsten blifva Åväckta, och med anledning deraf skola anse sig förpligtade att till riksgäldskontoret återställa hvad de i resekostnad uppburit för mycket. Jag skall derföre dröja någon tid innan jag med dessa resenärer anställer vidräkning. Emellertid vill jag nämna, att den embetsman, som företager sig alt resa annan väg än han uppgifver och chargerar staten för högre reseersättning än honom rätteligen tillkommer, ntsätter sig för ganska drygt ansvar. Med en berättigad otålighet afbidar man här den partiella ministerkrisens afslutande. Ni torde erinra er att K. M:t förklarade sig vilja särskildt pröfva hvardera af de fyra departementschefernas ingifna afskedsansökan. Att så icke ännu skett lärer orsakas af de alltjemt mötande svårigheterna att finna personer som äro både lämpliga och benägna att i konseljen ingå, och erkännas måste att statsrådsembetena numera ingalunda äro angenäma. För de aldra flesta departementscheferna ökas göromålen med hvarje år. De årliga riksdagarne taga mycken tid i anspråk för konseljens ledamöter, och vid hvarje riksdags slut öfverhopas regeringen med en stor massa framställningar om utredning at frågor, hvilka från representationens sida blifvit mycket intrasslade. Om representationen endast bestod af sakkunniga män, så skulle dessa lätt inse att dylika utredningar fordra tid, såvida de med omsorg skola verkställas. Men de minst sakkunniga äro vanligen de mest anspråksfulla. Dertill kommer att representationen icke sällan alldeles förgäter eller frånträder de åsigter som den vid en föregående riksdag uttalat. Med temlig visshet berättas att utrikesstatsministersportföljen enträget erbjudits grefve Wachtmeister, men att han föredragit att bibehålla den vida lugnare platsen såsom svensk-norsk minister i Köpenhamn, hvilken för honem personligen är desto mera angenäm som hans stora egendom Rögla i Skåne endast ligger på en halt dagsresas afatånd från den danska hufvudstaden. Dertill kommer att grefve Manderström bland Europas diplomater åtnjuter ett så stort anseende, att hans efterträdare, det må nu blitva hvem som helst, deraf skall finna sig nedtyngd. Man antager emellertid alt konungens besök i Skåne blir afgörande i afseende på grefve Manderströms blifvande efterträdare, emedan grefven icke under något vilkor lärer vilja bibehålla sin post mer än en kort tid, för att derefter bosätta sig i Paris såsom privatman. Landshötd. frih. Alströmer berättas halva låtit förmå sig, fastän ytterst motvilligt, att öfvertaga civilministersportföljen, dock endast tills vidare och med uttryckligt vilkor att landshöfdingeplatsen i Hallands län under tiden icke tillsättes. Frih. Alströmer har länge tjenstgjort inom civildepartementet, har der gått igenom alla graderna och längre tider fungerat der såsom expeditionschef. Han är således sullt inne i göromälen, eger både grundliga studier och mångårig embetsmannaerfarenhet, derjemte stor arbetsförmåga och ett särdeles humant skaplynne, är slutligen personligen känd och högt värderad för sin redbara karakter äfven af Andra kammaren. Men tvifvelaktigt är ändå om han länge kommer att uthärda med en befattning på hvars inneEERO EINER ENATS TEESE ——