Göteborgsposten – 28 maj 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) k Roman af Edmund Yates. Öfversättning. — Han sade er att hans hustru var en högst egen menniska, en nervös enstöring, som ej tänkte på annat än sin helsa och sina sjukliga inbillningar; att hon ej hyste kärlek till honom eller till någon annan och hvarken hade känsla, böjelser eller individualitet; att hans lif var sorgligt, och att ett hjerta, som aldrig hade varit hennes, klappade för en så oemotståndlig qvinna som ni — och häri hade han så till vida rätt; ty ni är mycket, mycket vacker, det såg och erkände jag genast — det kunde ej vara någon synd eller oredlighet emot henne. Alltsammans en osanning! Se på mig, om ni eger den smula mod, som behöfves dertill, och säg mig, om det kunde vara sant! Mrs Ireton P. Bembridge såg upp men endast för att låta sitt hufvud sjunka ned i sina händer, och snyfta framför detta bleka ansigte och dessa tindrande blå ögon. — Detta var den osanning han sade er om mig. Den som han sade er om sig sjelf var vigtigare till sina följder, och som den smickrade er, trodde ni den naturligtvis villigt och tror den säkert ännu, ehuru ni nu borde känna honom bättre. Han berättade er en historia om sitt miss) Forta. fr. N:o 121.