Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 26 Maj. De äro således resta! Hela skaran af folktribuner från landsorten har lemnat hufvudstaden. Visserligen gjorde de oss mycket besvär, de fördyrade lefnadskostnaden för oss, de gingo oss stundom i vägen; men vi sakna dem ändå, ty de voro stundom rätt trefliga, dock mindre deruppe i riksdagshuset, ty der voro de gemenligen så högtidliga och inskränkta — till det allvarsamma!, likasom pristäflarne i Svenska akademien; men annars när man träffade dem ute, på Rydberg, Kung Carl eller Hasselbacken, voro de ganska lifvade, särdeles i början af riksdagen. Man såg en skymt af dem till och med på en eller annan maskerad hos la Croix, och på teatrarne trifdes de ganska väl. Men snart angrepos de af läseri — förstå mig rätt, icke läseri af vanligt slag, utan af det som åligger representanterna som en ovilkorlig pligt, ehuru rätt många finnas som derifrån frikalla sig; de läste utskottsbetänkanden dagen om, ett mycket tråkigt göra, ett odrägligt läseri tör ganska många, och det gjorde dem ofta nedstämda. Derefter började striderna om rätta sättet att rädda fosterlandet och bankovinsten; man ordvexlade om statsbristen och dödsstraffet; man täflade om inflytande och popularitet. Då blefvo de stundom nervösa, ofta till och med tråkiga. Mot riksdagens slut angrepos de af hemlängtan; åtskilliga packade in och reste hem