Göteborgsposten – 19 maj 1868, sida 1

— — 2— 2 2—— 2 osvannämnda motionen af hr Storkenfelt. Det tillfälliga utskott, som behandlade motionen föreslog nu en underd. hemställan derom, att K. M:t ville taga i öfvervägande om och hvilka tjensteindragningar inom generallandtmäterikontoret må kunna vidtagas. Men härmed fann sig hr Storkenfelt alls icke belåten. Han yrkade att Första kammaren skulle, i likhet med den Andra, besluta att öfveringeniörstjensten icke skulle tillsättas och i sammanhang härmed hos K. M:t begäras en utredning, huruvida icke de arbeten, som förut ålegat öfveringeniören, kunde mellan öfriga tjenstemär fördelas. Under diskussionen härom framhöll grefve Sparre behöfligheten af ifrågavarande tjenst, och det betänkliga deruti, alt representationen, såsom nu ifrågasattes, skulle besluta i en fråga, som icke sullständigt var utredd. I sammanhang dermed framhöll tal. huruledes för några riksdagar sedan på motion, väckt af en ledamot i bondeståndet, rikets ständer hade anvisat lön på stat till ett biträde åt fiskalen i generallanätmäterikontoret, uton att hvarken chefen för nämnde kontor vitsordat behofvet af detta fiskalsbiträde, eller K. M:t derom aflåtit proposition. — Fastän ganska välgrundade skäl anfördes för antagandet af det tillfälliga utskottets förslag, godkändes dock hr Storkenfelts motion, egentligen, såsom en talare uttryckte sig, på det att också Första kammaren skulle vara med om en tjensteindragning. För vår del tro vi, att om än öfveringeniörsgöromålen kunna emellan öfriga tjenstemännen vid generallandtmäterikontoret fördelas, så uppkommer derigenom ingen penningebesparing, men deremot förloras bestämdt en väl behöflig kontroll öfver ingeniörernas verksamhet. I afseende på den särdeles vigtiga frågan om de civila embetsverkens omorganisation, rörande hvilken kamrarne stannade i skiljaktiga beslut, så uppgjorde det särskilda utskottet, som behandlat frågan, derefter ett bemedlingsförslag. bå detta i Andra kammaren företogs, blef det af hr Björck förordadt. Denna eftergift från hr Björcks sida var desto mera tillfredsställande, som han, då särskilda utskottets första förslag behandlades i Andra kammaren, ifrigt påyrkade att det oförändradt måtte antagas och sade sig heldre föredraga ingen skrifvelses aflätande till K. M:t, än en sådan som öfverensstämde med Första kammarens beslut. Sedan Andra kammaren nu antagit det ofvanantydda bemedlingsförslaget har frågan kommit i det skick, att den kan af regeringen upptagas och att en plan till de civila embetsverkens omorganisation kan uppgöras, utan att deri såsom ett absolut vilkor uppställes, det äfvan kammarkollegium skall upphöra. Nåmnde kollegium är för alla som känna detsammas åliggande och verksamhetsområde ännu så absolut nödvändigt, att det svårligen kan i någon väsendtlig del förändras, och borde snarare förses med flera tjenstemän, än tvärtom. Så länge grundskatterna finnas qvar, och det kommer troligen att ega rum ännu ett sekel, torde ofvannämnde kollegium vara behöfligt, och af alla embetsverk är detta utan tvifvel minst ändamålsenligt att blifva förvandladt till en byrå under något af regeringsdepartementerna. Den väl genomtänkta, utmärkt väl skrifna och talangfullt försvarade motionen som frih. Fock väckte i Andra kammaren rörande den tekniska undervisningens ordnande, har varit utsatt för en högst egendomlig, till misshandling gränsande procedur. Motionen upptogs af hr Storkenfelt i Första kammaren, hvilken remitterade den till samma kammares tilltälliga utskott n:o 2, som också ganska riktigt behandlade den och afgaf ett utlåtande deröfver. Andra kammaren remitterade den likaledes till sitt för undervisningsfrågor nedsatta tillfälliga utskott, som likvisst lät den ligga orörd. När så frågan behandlades i Första kammaren godkändes åtskilligt af det som dess utskott föreslagit, men då samma utskotts betänkande föredrogs i Andra kammaren nödgades denna kammares undervisningsutskott erkänna sin försumlighet, föranledd deraf att utskottet hoppats kunna göra sig det andra utskottets förslag till godo. Då emellertid freih. Fock icke fann sig belåten med detta förslag, som föga öfverensstämde med hans åsigter, så återstod för honom intet annat än att yrka afslag, hvartill Andra kammaren samtyckte. Af denna besynnerliga procedur i en vigtig fråga synes emellertid att äfven de tillfälliga utskottens verksamhet lemna mycket öfrigt att önska.