Göteborgsposten – 19 maj 1868, sida 1

Göteborg d. 19 Maj 1868. 1868 års riksdag har ou afslutat sina förhandlingar och folkets representanter återvända till sina hem, för att der hvila ut efter den politiska kampen eller ock egna sig åt andra medborgerliga pligter. Var fjorårets riksdag hufvudsakligen organiserande, har deremot denna tagit de första stegen på en verksamhetsbana, hvilken lofvar att leda till ej ringa gagn för det allmänna. Såsom helt naturligt var, utmärkte sig detta årets riksdag i sin begynnelse för sträfvan efter partigrupperingar. På grund af den ringa vanan vid det konstitutionela lifvet i detta hänseende, kunde de hopkomna partierna icke länge hålla tillsammans. Landtmannapartiet, som vid 1867 års riksdag sköt upp sina hjertblad, växtei år upp med väldig fart under omvårdnad af ett par aristokratiska ledare och af egna intressen, men det visade sig snart, att växten på ett konstladt sätt bragts fram i ett drifhus. Landtmannapartiet splittrades, kanske tör att till nästa är förvandlas till ett exklusivt bondeparti. Mot landtmannapartiet stod en falang af gammalliberala i såväl första som andra kammaren, det s. k. ÄIntelligenspartiet, hvilket dock egt för litet sammanhållning för att egentligen kunna få benämningen parti. Det oaktadt har det utöfvat ett ej obetydligt inflytande vid afgörandet af flera ärenden. Derjemte ha tvenne fraktioner visat sig, obetydliga till antalet, men ingalunda utan anspråk, neml.: de gammal-konservativa och ny-liberala, hvilka likväl ingendera förmått utöfva något inflytande. Nästa års riksdag tager dessa partiungar i arf. Huruvida det af dem kommer att bli fullväxta män, skall framtiden utvisa. I flera kulturfrågor har riksdagen visat sig återhållande, något som vi för vår del ingalunda vilja klandra, dertill äro vi för vissa om deras slutliga seger, hvilken ej kan uteblifva, om vi än beklaga, att man ännu icke kunnat frigöra sig från en del fördomar och föråldrade bestämmelser. Men det nyas tid är redan kommen, och hvad denna dagen brutit, kan morgondagen törsona. Med en kraft som man icke bör missakta om ock verkningarne hittills ännu icke visat sig stora, har riksdagen gripit sig an med det vigtiga problemet om besparingar i statshus