Göteborgsposten – 11 maj 1868, sida 1

Mändagen den II Maj. Hierta yttrade sig ovanligt kort, framhållande önskvärdheten af att i den oftanämnda komitön flera sakkunniga män inkallats och större besparingar kunnat föreslås. Hr Key, som flera gånger hade ordet, uppträdde såsom den ifrigaste talaren. Han bade blifvit försedd med en mängd uppgifter, som han sökte tillgodogöra, allt i sytming att bevisa huru nödvändigt det var och äfven möjligt, avt minska utgifterna. Åtskilliga fakta befunnos dock dels oriktiga, dels så beskaffade att de icke bevisade det som de skulle bevisa. Nästan ordagrannt samma fakta anfördes äfven af grefve Sparre, hvaraf kan slutas till att de hemtats ur samma källa. oåLA vanligt serverade hr Key med en mängd kuriösa fraser, som påtagligen voro hans egna. Han ordade om byråkratiens snabbvuxna planta, om traditionerna från ett öfverflödigt fordom o. s. v. Hr Stråle — som i parentes sagdt vid denna riksdag varit mera återhållsam såsom talare än vid de föregående riksdagarne, då han blifvit mera uppburen och ansedd än vid den innevarande — bjöd öfver hr Key i yrkande på tjensteindragningar vid trafikstaten, anförande såsom ett motiv derför att nu stod omorganisationen af embetsverken på dagordningen. Han utrangerade ett hågst betydligt antal tjenster såsom i hans tanka alldeles öfverflödiga, men medgaf att tusentals lif bero på skickliga trafiktjenstemän och: upplyste att han sjelf ofta anlitade jernvägarne. Till svar på de erinringar som statsrådet Lagerstråle hade gjort om nödvändigheten att då man i en så vigtig fråga som den föreliggande skulle yttra sig, ega sakkunskap och detaljkännedom, så medgaf hr Stråle att han (kanske yttrat sig något positivt, men äfven om man ej är sakkunnig, så bör man uttala sin åsigt, och illa voro det om endast de sakkunnige skulle diskutera en fråga. MHvarföre tal. ansåg sig böra påyrka tjensteindragningar var att nu skulle tjenster för alla evigheters evighet tillsättas (skratt) — (ja jag säger så på fullt allvar, tillade han. Nu blef det påtagligen en nödvändighet för Jöns Pährsson, som i radikalism går utanpå både hrr Key och Stråle, att bjuda öfver dem, och det gjorde han som en hel karl. Den ena gruppen af tjenstemän efter den andra nedsatte han till hälften, hvarigenom flera gånger 50,000 rdr skulle kunna besparas, och trodde han att trafiken ändå skulle skötas ganska bra. Statsrådet Lagerstråle erinrade om behöfligheten, då man i denna sak skulle yttra sig, att ega sakkunskap. Sjelf hade han i åtta år föredragit i regeringen ärenden rörande jernvägsväsendet och bemödat sg att deri blifva hemmastadd, men tillmätte sig ändå icke fullständig detaljkunskap, och betviflade att de inom representationen, som åt detta invecklade studium egnat ringa tid, kunna vara så tillförlitliga. Den tillsatta komiten hade utgjorts af baron Ericson, hvars stora insigter var af alla erkänd, af hr Murn, hvars erfarenhet var stor genom skötseln af den jernväg som lemnat det mest gynnsamma resultat bland alla här i landet, och hr Agrelius, som var trafikdirektör vid den bana som haft de största svårigheter att bekämpa men ändå gått framåt. Tal. betonade det stora ansvar som vore förenadt med jernvägsrörelsen och att just derföre var ej väl betänkt att minska den för ordning och säkerhet så oafvisligt nödvändiga tillsynen. Tal. gendref och belyste de anmärkningar som den förutnämnde talaren framställt, och särskildt visade han att hr Keys insinuationer om osämja mellan byggnadsoch trafikcheferna saknade all grund. I anledning af hr Keys förfrågan om verkställigheten af ett beslut fattadt vid en föregående riksdag om utgitvandet af ett ekonomiskt och tekniskt arbete rörande statens jernvägsbyggnader, upplyste statsrådet Lagerstråle att planscherna till detta arbete voro färdiga; sjelfva beskrifningen var under utarbetning. — I alla de svar och upplysningar som statsrådet Lagerstråle afgaf, ätven då han upptog de stundom ganska suffisanta anmärkningar som gjorts af hrr Key och Stråle, iakttog han en hofsamhet, som nyssnämnde herrar borde tillegna sig, om ej förr så åtminstone när de bli statsråd, om Gud förlänger deras dar. Hrr Murön och Hedlund skötte de nu deremot ganska hårdhändt. I sakoch detaljkännedom kunde de ej mäta sig med den praktiske Murön, som också slog hr Key på fingrarne gång på gång då det gällde sifferuppgifter. Han stämplade flera af hr Keys uppgifter såsom oärliga och förvånade sig att någon i kammaren ville åtaga sig bära fram dylika. Hr Murån skämtade skoningslöst med dem som läto inbilla sig saker som de ej förmå bedöma, och som bära fram uppgifter som de ej kunna kontrollera. Minskade man på trafikpersonalen, så minskades tryggheten mot olyckor. Just derföre inträffade 6 A 08 8 . 1 I Hngland