Göteborgsposten – 11 maj 1868, sida 1

—7——7—77—c—— uppsamla radotterier och sqvadronader jemte andra uttalanden efter glada middagar. Talaren erinrade att intet land i verlden hade ordentligare och rättrådigare jernvägstjenstemän än Sverige. Han visade hvarför trafikkostnaden här ännu måste blifva dyr. Resultatet af den långvariga öfverläggningen blef att utskottets framställningar hufvudsakligen godkändes. Föga troligt är att de förslag till indragningar af trafikpersonalen, om hvilka riksdagen opinerat — ty bestämda yrkanden hafva ej blifvit gjorda — skola medföra något resultat, och det förekommer oss nästan att hela saken egentligen är ett maskeraddivertissement till de resp. kommittenternas förlustande. Vi kunna ej föreställa oss att då jernvägstrafiken är i beständig tillväxt, då allmänheten med full befogenhet har anspråk på en säker och väl ordnad trafik, deras antal som med densamma hafva befattning kan minskas utan att stora olägenheter skola uppstå. Att det myckna ordandet om indragningar icke särdeles slagit an bland flertalet inom representationen, utan framkallat vissa tvifvelsmål, sluta vi deraf att så få bestämdt uttalat sig för indragningarne. Man har genom att icke yttra sig, hållit sin talan öppen. Annars skulle nog hela massan af kort-talare, hela denna skara, som annars är så angelägen att få sina namn in i tidningarne, med några ord åtminstone tillförsäkrat sig att blifva bemärkta. Nu var det endast klöfverbladet KeyStråle-Jöns Pährsson, som tog saken om hand, och man lät dem hållas. Deras ställning inom kammaren är icke framstående i egentlig mening; deras åsigter väga ej mycket och det uppseende som de åsysta nu gäller måhända mest ett eftersträfvadt inflytande vid nästa riksdag. Är det sannt, som man påstår, att landtmannapartiet är i upplösning och att dess omgestaltande till ett parti at rena bönder, utan alla herre-tillsatser, är definitivt beslutadt, så kan det ju vara möjligt att hr Key ser sig om i tid efter ett nytt fotfäste, en ny Jakobsstege. Hr Stråle åter drabbades af oturen att ratas af begge partierna, han blef oanställd, och kan dermed icke i längden vara belåten, särdeles om han efter nästa riksdag önskar blifra återvald.