Göteborgsposten – 11 maj 1868, sida 1

på kallelse gått utskottet tillhanda med uppiysningar, hade belägrats med frågor och fullgjort sitt åliggande väl. Hsns svar hade ej gått i den riktning som man hoppats. Man hade icke kunnat vederlägga honom, så gerna man än velat. Emellertid, utskottet måste afgifva ett utlåtande, och då det blef färdigt — det innehåller inga positiva förslag, blott uttalandet att K. Maj:t ville i nådigt öfvervägande taga, i två fall, huruvida reformer i antydd riktning kunde åstadkommas; för öfrigt tillstyrkanden af hvad K. Maj:t föreslagit — så sade man att utskottets granskningsarbete burit ytterligt ringa frukt, att utskottet endast tagit skygga steg o. s. v. Man ansåg det alldeles för litet att utskottet endast hänsköt till K. M:ts öfvervägande huruvida ej den ifrågasatta sammanförningen at trafikoch byggnads: styrelserna vore ändamålsenlig, under det att utskottet sjelf påtagligen icke ville ikläda sig ansvaret för ett yrkande att en sådan sammanförning borde ske. Enahanda var förhållandet i fråga om trafikdirektörsbefattningarne; äfven i afseende på dessa befattningars obehöflighet ville ej utskottet uttala något positivt påstående, utan föreslog endast att jemväl den frågan skulle till K. M:ts öfvervägande hänskjutas. Deremot kunde utskottet icke undvika att förorda bifall till hvad K. M:t föreslagit i afseende på tjenstepersonalens antagande, entledigande eller förflyttning, dess arvoden, provisioner, felräkningspenningar, premier m. m., och slutligen beträffande omkostnaderna för statens jernvägstraflk, beräknade för 1869 till 4,143,000 rdr, att utgå af trafikmedlen. Mot de två första punkterna, rörande styrelsernas sammanförning och trafikdirektörernas obehöflighet, hade nio af utskottets ledamöter reserverat sig. Stundom, ja ganska ofta, händer det, att då en framställning, som ett utskott gör, icke ackommoderar, så lägges stor vigt vid en reservation, afgifves den ock endast af en ledamot. Nu förklarades den ifrågavarande reservationen alls intet betyda, såsom af de byråkratiskt rätt-troende afgifven. Aftonen förr än det oftanämnda utskottsbetänkandet skulle förekomma i kammaren, hölls, efter förslag af grefve E. Sparre, en gemensam öfverläggning å riksdagsklubben. Gref Erik, den omistlige, ditkom från en fin middag; han var särdeles lifvad och hans alltid stora svada var ändå mera flytande än vanligt, den tortsor ännu dagen derpå. Den ädle grefven lyckades då att roa kammaren och sökte komma på god fot med dem, som för några veckor sedan voro färdiga att äta upp honom. Diskussionen i Första kammaren var icke särdeles liflig. Generaldirektören Troilius anförde goda skäl för det betänkliga uti förslaget att förena trafiken med byggnadsbestyret, men visade huru kostnaderna för byggnadsstyrelsen skulle kunna minskas. Han understöddes af hrr Nordenfelt och Wern, men förslaget försvarades af grefve Sparre, frih. A. C. Raab, hr Heikensköld och d:r Säve, som ordade om den besparing och enhet, som åtgärden skulle medföra. Utskottets framställning godkändes, äfvensom den om trafikdirektörernas obehöflighet, ehuru deras stora behöflighet och gagnelighet vitsordades af hr Troilius. Den alltid försigtige grefve Henning Hamilton förordade en i allmänna ordalag affattad underd. skrifvelse, hvaruti önskvärdheten af besparingar skulle framhållas. Man märkte att grefve H. företrädesvis lade vigt på att såväl trafiksom byggnadsväsendet utfördes väl och att det icke kunde åstadkommas utan dryg kostnad. I Andra kammaren var diskussionen vida lifligare. Der gjordes de häftigaste anloppen mot trafikstyrelsen; men talarne voro ovanligt få, troligen derföre att de som ville yttra sig äfventyrade att hänga upp sig, och några gjorde så äfven, då sakkännedomen icke understöddes af sjelftillförsigten. Talarne kunna fördelas i tre grupper: de officiela försvararne af statsutskottets betänkande, hrr Björck och Hierta; trafikstyrelsens ifrigaste motståndare, hrr Key, Stråle och Jöns Pährsson, samt betänkandets granskare, hvilka i vissa delar ogillade detsamma, statsrådet Lagerstråle, hrr Murn, Hedlund och C. A. Larsson. Vi hafva anfört de medgifvanden, som hr Björck gjorde om de svårigheter som mött utskottet på grund af bristande sakkunskap. Han komplimenterade regeringen för den nedsatta komitön, hvaruti sakkunniga män blifvit inkallade, men han ansåg önskligt om den blifvit förstärkt med två personer, grefve Taube och hr Stieler, som i utlandet förvärfvat sig stor praktik i afseende på trafikväsendet; ansåg den ifrågasatta föreningen af de begge styrelsegrenarne möjlig, sedan jernvägsbyggnaderna nu blifvit reducerade; medgaf att utskottet icke hade förmått bedöma trafikstyrelsens göromål, men hade dock haft svårt att inse de föreslagna assistenternas behöflighet (dervid glömde eller förbisåg tal. dock att utskottet sjelf åt dessa assistenter