Göteborgsposten – 11 maj 1868, sida 1

Riksdags-Kaleidoskop. XXXNIII. D. 7 Maj. Förliden gårdag upptogs största delen af kamrarnes tid med behandlingen af statsutskottets utlåtande i anledning af K. M:ts förslag till utgiftsstater för statens jernvägstrafik för 1869. Dessförinnan hade kamrarne ånyo voterat om och definitivt atgjort huru stort belopp skulle anvisas till fortsättande under nästa år af arbetena å nordvestra stambanan. Andra kammaren ådagalade nu att konseqvens i åsigter och beslut icke bör uppföras bland denna kammares kardinaldygder. För några dagar sedan hade Andra kammaren, gripen af högsinthet, voterat 4, 650, 000 rdr, hvaraf 1 mill. rdr skulle utgå redan i år, hvarigenom ökad arbetsförtjenst kunnat beredas åt flora hundra arbetslösa personer, oberäknadt den stora fördelen att ofvannämnde bana minst ett år tidigare kunde fullbordas. Nu ändrade ett stort antal ledamöter sinnelag, nu afhjelpte man en nyss förut begången bötise genom en ändi större och följden deraf blef att endast 3,090,000 beviljades att utgå under nästkommande år. Den k. propositionen rörande utgiftsstaten för statens jernvägstrafik är föranledd af sistförlidna riksdags anhållan att ett förslag dertill måtte blifva uppgjordt. I anledning deraf hade trafikstyrelsen afgifvit detaljerade förslag. Dessa hade af en särskildt nedsatt komite, båstående af frih. Ericson, grossh. Murån och trasikdirektören vid Orebro-Arboga banan Agrelius, blifvit granskade och i det aldra väsendtligaste tillstyrkta att antagas. Man kan ej bestrida att dessa komiterade äro Åsakkunniga män. Såväl vid förliden som vid innevarande riksdag hade särskild motion, undertecknad af hr E. Key, ingifvita om reorganisation af trafkoch byggnadsscyrelsen. Erinras bör att rikets ständer 1860 onträget anhöllo att styrelsen för jernvägsbyggnaderna och trafiken skulle åtskiljas. Bland dem som ifrigast yrkade derpå i borgarståndet var hr Hierta, och anledningen dertill var att man ansåg frih. Ericson innehafva allt för stort inflytande. Man ville aflägsna honom — och det lyckades omsider. Sedan hafva åsigterna ändrats i afseende på behöfligheten af en särskild ötverstyrelse för jernvägsbyggnaderna. De som redan erhållit jernvägar i sina resp. hemorter, de som anse att jernvägsfebern bör couperas, och slutligen de som hoppas att det öfriga Sverige ej skall förses med jernvägar på många herrans år, äro nu ifriga för att byggnadsstyrelsen skall gå upp i trafikstyrelsen, antagande på giltiga skäl att nämnde styrelse, fullt upptagen med trafiken, skall afböja alla nya jernvägsbyggnader. Statsutskottet, till hvilket K. M:ts proposition öfverlemnades, gjorde sig stor möda