Göteborgsposten – 6 maj 1868, sida 1

ANAR ————————4— vid cirkel. Ringen, som befann sig omkring 100 fo! från marken, doldes för åskådarne af Savoyiska vapnet, måladt på en halft genomskinlig botten — det hvita korset på en sköld, omgilven af hermelin och öfverst bärande en krona. Den kongl. paviljongen var prydd med en gyllene krona, vid takhornen, rundtomkring domen, stodo fyra bäroldsstatyer; förgyllda stridsyxor uppburo en baldakin af karmosinrödt sammet, under hvilken en rad af stolar voro placerade. Till höger om paviljongen hade en del af bänkarne tagits undan för diplomatiska kåren, deputationerna från senaten och dep.-kammaren samt åtskilliga mera framstående personligheter. Arenan, å hvilken täflingen skulle ega rum, hade ordnats med stor smak. Den omgafs af en dubbel barrier, ofvantill klädd med karmosinrödt sammet. Mellan denna dubbla rad var rummet fyldt med grön mossa, å hvilken voro utförda teckningar medelst vackra blommor, bildande en cerkelrund parterre, endast asbruten vid inträdet till arenan, alldeles midtemot den kongl. paviljongen. Den inre sidan af barrigren var målad med gröna festoner, liknande draperi, med guldtoffsar, och i denna låga vägg sutto atta stora ovala kulor af halfgenomskinligt glas i olika färger, hvilka liknade stora juveler och storligen bidrogo till att afhjelpa denna ringmurs ensormighet. 10, oo0 personer hade plats på bänkarne omkring. Ett dussintal gendarmer stodo utomkring areDan, mellan barrigren och den menniskomassa, som trängdes på platsen mellan denna och circusbyggnadens utanvägg. På slaget 3 blåstes den kongl. marschen upp, bebådande konungens ankomst. Det furstliga sällskapet intog nio af de stolar, som framställts för detsamma, och i följande ordning: Till höger prinsen af Carignano, näst honom prins Napoleon, derefter hertiginnan af Genua, prinsessan Clotilda, drottningen af Portugal, konungen, bruden, kronprinsen af Preussen, pring Umberto. Hertiginnan af Aosta var på grund af sorgen efter sin mor icke tillstädes. Bruden såg glad och leende ut och så lycklig, som hon berättar för hear och en att hon är. Drottningen af Portugal var blek, mager och såg sjuk ut. Konungen oeh alla herrarne voro enkelt klädda. Den lille blonde portugisiske prinsen stod mellan sin morfars knän. En den stätligaste runda bukett, så stor som ett litet middagsbord, bars in och ställdes framför den leende bruden. Ett smattrande af trumpeter tillkännagat torneringens början, portarne öppnades och riddarne redo in — en god slagtordning i de elegantaste drägter. Programmet tillkannagaf, att afsigten med arrangementet var att återupplifva dessa tappra och förädlande lekar, i hvilka piemontesarne fordom visat sig så skickliga. Uti torneringen 1842, då den nuvarande konungen förmäldes, syftades på den tid (1327), då Johanna af Savoyen, kejsar Andronius Palzeologus maka, for till Konstautinopel, För detta tillfälle hade man valt denna tid, då Emanuel Philibert återkommer till sina domäner och gör sitt intåg i Turin (1563), beledsagad af sin maka, hvilken, liksom den nuvarande prinsessan af Piemont, bar namnet Margareta — hvilket namn är kärt för piemontesarne, emedan det burits af många dygdiga och utmärkta prinsessor af huset Savoyen. Drägterna voro derför i går de, som buros i senare hälften af 16:de århundradet, och de voro anmärkningsvärda för sin rikedom och sin elegans. Riddarne voro delade i trenne quadriller om 32 hvardera, hvilka kallade sig den spanska, italienska och flamändska quadrillenDe sorherrskande färgerna i deras drägter voro violett, blått, rödt och grönt. Färgerna voro ytterst bjerta, och fastän eftermiddagen var tung och töcknig, tycktes de lysa upp arenan och förvandla den till en blomsterträdgård. Do blå buro det hylta favoyiska korset insydt på vensta sidan af de korta sammetsmantlar, som hängde ned från deras skuldror. I alla tre quadrillerna voro drägterna lika till formen, fastän olika i afseende på färgerna. På trumpetens signal red hela torneringssällskapet in på arenan och begåfvo sig öfver densamma till konungens plats, officerarne och härolderna i fronten helsande H. M:t, som besvarade helsningen med att aftaga hatten. Hufvudstyrkan af riddarne redo fyra man högt fram till fronten. Då denna öppningsceremoni och helsning samt utvecklingen af hela styrkan voro slut, drogo sig de blåa, röda och gröna riddarne tillbaka från ringen, der den spanska eller violetta truppen stannade qvar och började dansa en quadrille till häst. En omständlig beskrifning skulle bli tråkig och endast kunna inge en mycket ofullständig föreställnivg om det vackra skådespelet, hvilket slutades med en quadrille af alla tre trupperna tillsammans. En riddare blef afslagen och fick hästen öfver sig. Ett rop af oro ljöd från äskädarne, men ryttaren var snabbt på fötter igen och kunde åter stiga till häst, fastän han såg temligen blek och skadad ut. En stor del af riddarne utgjordes af kavalleriofficerare, några tillhöriga Guides-regementet, och andra från kavalleriskolan, under ledning at dess direktör, chevalier Lanzavecchia di Buri. Då quadrillerna voro slut, gafs en tableau af hela torneringen midtemot konungens plats; mössorna aftogos med god effekt för konungen och den vackra bruden, som satt på hans venstra sida, hvarefter alla redo bort i galopp, och första delen af föreställningen var dermed öfver. Den andra afdelningen öppnades af hertigen af Aosta, som lät sin häst göra ett språng öfver trenne uppkastade vallar. Sedan ett urval från de tre trupperna inkommit, börjades de olika täflingarne. Fyra vaser, uppställda på barridren till arenan, öppnades och framsköt ett antal ringar, vid hvilka buketter voro fästade, hvilka riddarne togo på spetsen af sina svärd, då de redo förbi. Derefter gass barra, såsom partiet kallas, utfördt af trenne riddare, af hvilka två förfölja den tredje och försöka att bortsnappa en del band, som sitta fästade vid hans skuldra. Det är ett vackert och lifligt parti. Ett af det vackraste var slungandet af kastspjutet. Runda askar, lika pelarstycken, ställdes på marken alldeles innanför barrieren. I midten af deras hvita yta var ett svart oxöga, Sammetklådda spjut utdelades till riddarne, hvilka försökte att, medan de redo omkring, A a ar