Göteborgsposten – 6 maj 1868, sida 1

ogenomträngliga hemligheterna och leda de labyrintiska trådarno i dessa förvånande alster. Uppmuntrad af utsigten till ett fördelaktigt arbete den följande dagen köpte Jim derför under vägen en ny och fruktansvärdt spännande pennyroman för att glädja gamla Sally som tyckte lika mycket om röfvaroch mordhistorier som hon älskade sitt t och sin snusdosa. Romanen varade en god stund emedan Jim läste sakta och eftertänksamt och det ofta föreföll afbrytande samtal. Hjeltinnan i berättelsen, en stolt och makalös adelsdam, intresserade isynnerhet föreläsaren och åhörarinnan. — Min Gud, sade gamla Sally då sista raden hade blifvit genomstafvad och Jim mot sin vilja måst erkänna att det var hela historien — min Gud att tänka sig det den älskvärda, förtjusande varelsen, Rorer — det englalika offret i berättelsen var för dödliga bekant under namnet Aurora — visste att hennes mor hade gjort det alltsammans och dog ensam i månskenet af att tänka på sin mors nedrigheter. När Jim Swain lade sig på sin ullmadrass i en vrå af rummet föll han vanligtvis i sömn med en afundsvärd hastighet; men den gamla qvinnan hade anslagit en eller annan beslägtad sträng i hans oodlade men icke obegåfvade själ, så att han en lång stund efter det den gamla Sally djupt insomnat i sitt hörn af det lilla rummet, hastigt satte sig upp, for med sina händer genom sitt hoptrasslade hår och sade högt: — Store Gud, så är det! Hon vet det, hon vet att