Göteborgsposten – 5 maj 1868, sida 1

hans ständiga intresse. Så s småningom hade han fått veta en hel del om Stewart Routh och hans dagliga lif och uppgifvit den första åsigt som uppstått hos honom och härrörde från den illustrerade pennylitteraturen, som utgjorde hans andliga föda. så att han ej längre ansåg Harriet för ett förföljdt offer för hennes mans oberättigade svartsjuka. Af vissa likaså kraftiga och hemliga skäl hade mr James Swain fattat ett lifligt deltagande för George Dallas, hade förnummit vissa känslor uppstå hos sig vid åsynen af honom och med mycken välvilja bedrifvit det spejande hvartill Routh hade värfvat honom utan att hafva underrättat honom om afsigten dermed. I början hade gossen trott att Dallas hade varit föremål för Harriets förmenta förkärlek och Rouths förmenta svartsjuka, men hade snart uppgifvit denna tanke och sedan hade det ej lyckats honom att bilda sig någon föreställning, som tillfredsställde honom. Af tjenstfolket hade Jim erfarit att mr Dallas och mr Felton, hvilken sistnämnde gossen äfven kände till utseende, hade rest till detsamma ställe i utlandet, dit mr och mrs Routh något senare likaledes hade begifvit sig, och sedan han fått veta detta, tänkte Jim oftare och oftare öfver vissa omständigheter som han behöll för sig sjelf, en försigtighet som endast det starkast möjliga medvetande om hur oskiljaktig hans iakttagelse var från hans eget bästa, kunde satt honom i stånd att bevara. — Han kan ej fördraga honom, kunde Jim ofta säga till sig sjelf, han kan ej fördraga honom, kan ej uthärda att se honom, det vet jag mycket väl. Och han kan ej vara rädd för honom det jag kan inse, då han hvarken