Göteborgsposten – 5 maj 1868, sida 1

er minska inkomsttitlar, hvars befintlighet var obestridlig, och att ett motsatt förfarande från regeringens sida hade bort framkalla ett berättigadt klander. Frih. af Ugglas yttrande var klart och öfvertygande. Man förnam att han kände sig stark i sin position, att han längtat efter detta tillfälle att så anställa denna vidräkning, han talade med värma och värdighet, och han helsades flera gånger med lisliga bifallsrop. Just den fråga som hans motståndare hoppats skulle bringa honom på fall, blef således en seger för honom. Inom Första kammaren förekom för några dagar sedan en episod, eller om man så vill en liten grupp af episoder, som alls icke banat sig väg till tidningarno. Då i anledning af ministorh risen goneral Hazelius anhöll att få veta om den blifvit föranledd af politiska skäl, och grefve Manderström samt frih. af Ugglas gått den förstnämndes önskan till mötes, begärde han åter ordet och utvecklade sina skäl för det olämpliga i de till K. M:t ingifna afskedsansökningarne. Hr Hazelius påstod, bland annat, att Första kammarens ledamöter voro fromma som lam-. Annorlunda var det förr, den tid då oppositionen herrskade i borgareståndet med den tyste Billström och den dundrande Petr6. Vare sig att hr Hazelius kommit till besinning derom att detta yttrande var mindre grannlaga, nog af, då det uppsattes för protokollet, verkställdes en achevering, hvilken blef — en försämring; det kom nu att heta den i tysthet verkande Billström och den dundrande Petre, som vållade regeringen så många bekymmer?, således något värre än det som blifvit sagdt. Då protokollet — om hvilket hr Billström tagit kännedom — skulle justeras, hvilket sker på det sätt att talarne uppnämnas men ingen uppläsning af deras yttranden eger rum, så begärde hr Billström att de ofvan citerade orden skulle utgå såsom opassande, eller så bortåt. Emedan hr Hazelius icke var tillstädes hemställde grefve Hamilton att frågan kunde få anstå. Detta bifölls. 1 ett följande plenum förekom åter saken, hvilken då på det sätt uppgjordes att hr Billströms yrkande bifölls. — Saken var i och för sig sjelf obetydlig, men nödigt att den bringades å bane, emedan derigenom möjligen ett oskick förebygges, som ofta egde rum under ståndsriksdagarne, då det hände att en talare bortjusterade yttranden, under det en annan talares svar derå qvarstod i protokollet, hvilket derigenom blef obegripligt för dem som läste detsamma.