Göteborgsposten – 5 maj 1868, sida 1

mannen Mannerskantz förslag 1 mill. rdr skulle användas innevarande år, vittnar om en vida större praktisk blick än vi sannerligen tilltrott Andra kammarens majoritet. Öå emellertid Första kammaren endast beviljade 3,090,000 rdr, skall emellan dessa summor gemensam votering anställas. Resultatet deraf kan ingen beräkna, ty genom ett sedermera fattadt beslut bar riksdagen försvårat utvägen att anskaffa medel till det höjda jernvägsbyggnadsanslaget. Dels för att betäcka den äldre statsbristen, uppkommen genom förskotter som riksgäldskontoret förständigats lemna till jernvägsbyggnaderna, dels för anskaffande af medel till nordvestra stambanans fortsättande, hade statsutskottet föreslagit att 18 mill. rdr skulle upplånas, dock under förutsättning att jernvägsanslaget för nästa år endast skulle utgöra 2,225,000 rdr. Men nu har Första kammaren ökat sistberörda anslag till 3,090,000 rdr och Andra kammaren till 4,650,000 rdr. Då nu kamrarne gemensamt beslutat att endast 18 mill. rdr skola upplånas, blir denna summa otillräcklig, ehvad byggnadsanslaget skall utgå med det belopp som Första eller Andra kammaren beviljat. Beslutet i lånefrågan vittnar således derom, att majoritetens inom riksdagen styrka icke ligger inom den enkla aritmetikens område. Till någon del ligger väl felet äfven hos statsutskottet, hvars beräkningar öfver statsbristen befunnits sväfvande, att icke säga otillförlitliga. Minoriteten både i Första och Andra kammaren röstade för att lånesumman skulle ökas till 24 mill. rdr, hvaraf 6 mill. skulle användas till konvertering af det förlidet år upptagna ficklånet, en åsigt som statsrådet frih. af Ugglas biträdde. Flera af riksdagens mest insigtsfulla talare förordade nyssnämnde lånesumma, men förgäfves. Man synes fortfarande vara böjd för att trassla in finanserna, särdeles böjd för smålån och för att låna ofta, fastän det just är derigenom som landets kredit lider. Mest öfvertygande förekom oss frih. Gripenstedts yttrande. Bifölls statsutskottets låneförslag (18 mill. rdr), så hvarken vanns det ändamål som statsutskottet åsyftade, neml. att befria nästkommande riksdag från omsorgen att förse riksgäldskontoret med medel för det löpande årets utgifter, eller påaktades utvägarne att bringa till fullbordan ett redan beslutadt företag. Det vore dock af vigt att nu komma ifrån den sväfvande skulden med alla dess olägenheter. Derföre borde ett fonderadt lån upptagas, tillräckligt stort för att icke snart åter behöfva anlita en dylik utväg. Dessa åsigter ville frih. G. uttala såsom en på förhand afgifven reservation mot det beslut som han förutsåg skulle fattas. Kammaren ville eller kunde icke fatta, att då ett otillräckligt lån nu skall upptagas, inse långifvarne ganska väl att snart ytterligare upplåning blir nödvändig och deras anspråk skola rättas derefter, d. v. s. höjas, och lånet således blifva dyrare. Under diskussionen förekom en episod, som vi anse oss böra omförmäla, emedan den i hufvudstadens tidningar föga blifvit framhållen. Det torde vara i friskt minne, att då ministerkrisen inträffade, uppgafs af den gamla protektionismens härvarande organ såsom hufvudorsak till frih. af Ugglas afskedsansökan, hans fruktan att möta statsutskottets betänkande, hvaruti nämnde utskott kommit till ett annat resultat än finansministern rörande statsinkomsterna och statsbristen. En sådan insinuation var dock så mycket mera obefogad, som frih. af Ugglas, äfven om han hade lemnat finansportföljen, ändå i alla fall satt qvar i Första kammaren, och således icke mindre skottfri på östgötabänken än på statsrådsbänken. Då nu finansbetänkandet förekom i Andra kammaren — det var ju der, som de skarpaste huggen skulle riktas mot finansministern? — så begagnade frih. af Ugglas tilltället att försvara sig. Han visade att statsutskottet utelemnat inkomstposter som hade bort upptagas, och nedsatt andra som med all sannolikhet kunde upptagas till de af honom i den kongl. propositionen beräknade belopp; hvad sålunda utelemnats och blifvit nedsatt, motsvarade den anmärkta skilnaden mellan den k. propositionen och den summa hvartill statsutskottet kommit. Tal. visade äfven att regeringen hvarken kunnat eller bort i propositionen utesluta