Göteborgsposten – 5 maj 1868, sida 1

Efter någon tids förlopp såg hon på sitt ur och stod upp. Vid det första steg hon tog på gräsmattan och i riktningen mot staketet rasslade hennes sidenklädning mot den tidning, hvari gossen läste. Hon såg ned med en ursäkt, gossen blickade förbittrad upp och derpå sprang mr Jim Swain upp och gjorde en rörelse, som enligt hans lagbok för lefnadsvett skulle vara en bugning för Harriet. — Åh, är det du, Jim? sade hon. Har du intet att göra idag? — Nej, min fru, svarade Jim. Mr Routh hade inga ärender för mig i morgse och sedan har jag ej haft lyckan med mig. — Vädret är så vackert och det kan vara roligt för dig att taga dig en liten ledighet, sade Harriet. Du fick väl ombesörja alla de uppdrag som jag lemnade för din räkning? — Ja, min fru, svarade Jim. Harriet hade kommit ihåg gaminen, då hon reste hemifrån och tillsagt sitt tjenstfolk att gifva honom sysselsättning, men hade ej den aflägsnaste aning om till hvilket omfång Routh plägade att begagna sig af hans bistånd. — Fönstren skulle hafva rengjorts, sade Jim liksom till en vink. Men det blef ej tid dertill, då ni kom så oväntadt hem. — Nå, sade Harriet, så kan du väl rengöra dem nu? lÅ-— Ja, mr Harris har sagt att jag kunde göra det. 4 Mr Harris var Rouths oförvitlige tjenare i Mayfair. 3 Harriet gick vidare och Jim blef stående och såg efter henne. Hon var en gåta för honom och föremålet för