Göteborgsposten – 5 maj 1868, sida 1

men sedd från kommersiel synpunkt var den icke af så stor betydenhet som man påstått. Med Norge hade vi redan ganska goda sjökommunikationer, och hvad särskildt nordvestra banan beträffade så var det hans öfvertygelse, att den äfven framgent skulle ådraga Sverige stora uppoffringar, hvilka sent om någonsin blifva ersatta. — Det är, i parentes, anmärkningsvärdt att hr Björck i afseende på fördelarne af denna bana skiljer sig från de öfriga Göteborgs-representanterna. Orsaken härtill torde väl vara att de representera olika handelsintressen med hr Björck. Brukspatron Indebetou, boende inom Sörmlandsbanans rayon, ansåg frih. Gripenstedts beräkningar i afseende på den årliga inkomsttillökningen å statsbanorna tvifvelaktiga (fastän de grundade sig på uppgifter som statsutskottet sjelf meddelat), antog såsom möjligt att hela trafikinkomsten längre fram kunde åtgå till reparationer, ooh förordade nu att bygga långsamt med egna medel — hvaröfver C. A. Larsson uttalade sin förvåning, öfvertygad att hr Indebetou icke hade hyllat dessa åsigter då Sörmlandsbanan bringades å bane. Hr Hedlund uttalade sin förvåning öfver det hos många talare hysta missnöjet med skuldsättningen, hvilken dock framkallat icke blott dessa 100 mil jernvägar utan äfven en ökad produktion. För 10 år sedan sysselsatte vår export 250,000 skeppsläster, nu tager den 470,000 d:o i anspråk. Statsrådet Lagerstråle förordade så tillräckliga anslags beviljande att banan blef färdigbygd 1870. Det belopp som utskottet föreslagit att utgå för 1869 vore otillräckligt och derföre ändamålsvidrigt. Om utskottets förslag antogs skulle följden deraf blifva, att banan ej blef färdig förr än 1872. Togs i betraktande hvad andra banor lemna i afkastning, så kan man antaga att mer än 200,000 rdr utgöra den minskning i årlig inkomst, som uppstår så länge nordvestra banan icke är fullbordad. I anledning af några talares yttrande att statsbanorna ådragit landet en ökad beskattning, så upplyste tal. att dessa yttranden icke voro med verkliga förhållandet öfverensstämmande; någon skatt hade för dessa banor icke upptagits, men åtskilliga skattetitlar hade under tiden kunnat afskaffas. Detta yttrande framkallade en fullkomligt obefogad replik af kommerserådet Sjöberg, som med mycken skärpa i tonen frågade om ej förra riksdagens beslut om tullförhöjning å socker och kaffe samt den ökade bränvinstillverkningsafgitten borde anses såsom skatteförhöjningar? Statsrådet Lagerstråle, mot hvilken denna replik naturligtvis var riktad, svarade med vanligt lugn att de 100 mil jernvägar som Sverige nu eger voro byggda innan de ofvan omförmälda tulloch tillverkningsafgifterna antagits, och de hade icke heller beslutats i och för jernvägsbyggnadernas utförande. Denna upplysning var så slående, att hr Sjöberg genast derefter fann sig förpligtad förklara, att den anmärkning han framställt icke var riktad mot statsrådet Lagerstråle; men emot hvem annars hade den väl kunnat riktas, då ingen annan än just hr Lagerstråle hade påstått att jernvägsbyggnaderna icke medfört skatteförhöjning? Afrven i ett annat fall förlöpte sig hr Sjöberg. Carl Anders Larsson hade yttrat något om Stockholmarnes ifver att erhålla sammanbindningsbanan. I anledning deraf förklarade hr Sjöberg, att Stockholmarne voro alldeles oskyldiga till denna banbyggnad och vilja nu knappast se henne. Det förra påståendet är dock lindrigast sagdt förhastadt. Stockholms stadsfullmäktige voro ju ganska angelägna om denna bana, och hufvudstadens representanter likaså, alla, med undantag af hr Hierta, hvilken, såsom vi förut antydt, aldrig varit lifvad för andra än så billiga jernvägar, att de, utförda efter hans ide, sannolikt alls icke uppfyllt sitt ändamål. Det torde ock vara alldeles för mycket sagdt, att Stockholmarne ej vilja se sammanbindningsbanan. När den blir färdig, skall man nog försona sig med den, och när den blir trafikerad, skall nog hr Sjöberg äfven inse att den blir gagnande. I närvarande stund kostar transporten t. ex. af en tunna spanmål från södra till norra bangården lika mycket som 17 12 mils transport på jernvägen. Att Andra kammaren med så stor röstöfvervigt — 99 röster mot 67 — beviljade 4,650,000 rdr att utgå, hvaraf enligt v. talENARE ARNESEN t-EGE6BscEC—ö—