Göteborgsposten – 5 maj 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Pates. Öfversättning. Hon gick alltjemt rätt upp utan att se till höger eller venster och grubblade djupt, som man kunde sluta till af den oföränderliga spänningen i hennes låga hvita panna och hennes orörliga läpper. Omsider stannade hon, efter att flera gånger hafva tillryggalagt hela den långa gången och såg sig om efter en oupptagen bänk. Hon upptäckte en, hvars närmsta granne var en just icke trasig men dock illa klädd gosse, som låg utsträckt på gräset bredvid den, stödjande sig på sina armbågar, och med en luden mössa dragen ned emot ögonen, så att största delen af ett tofvigt hufvud blef synligt, och en illustrerad pennytidning, hvars innehåll, att döma af den ifver hvarmed han slukade det, måste varit af en mycket intressant beskaffenhet, utbredd på marken framför sig. Harriet brydde sig icke om gossen lika litet som han hade varseblifvit henne då hon satte sig på bänken bredvid hvilken han låg. Hon satte sig sakta, sammanknäppte händerna och lät hufvudet falla framåt i det hon såg framför sig med den tankspridda blick som hade blifvit henne en vana. Hon satt helt stilla utan att uttrycket i hennes ansigte förändrades ett enda ögonblick. Hon tänkte, hon drömde icke. ) Forts. fr. N:o 100.