Göteborgsposten – 4 maj 1868, sida 1

banan olet fårdig ett år senare, oller 1871. Erinras bör att de erforderliga byggnadsmedlen måste genom upplåning anskaffas, och att sådan upplåning i alla fall måste verkställas för betäckande af den statsbrist som uppkommit derigenom att af statsmedlen förskjutits ett ganska betydligt belopp till bekostande af förut verkställda Jernvägsbyggnader. Men statsutskottet, som har sitt hufvud för sig, ville att nordvestra banan skall byggas något längsammare, anseende det mera förenligt med landets sanna fördel, och vill derjemte att arbetena ej skola bedrifvas hastigare än att den tillökning i nettovinsten som trafiken lemnar från redan fullbordade jernvägar, tillfullo betäcker och öfverstiger annuiteterna för de nya lån som för jernvägsanläggningarne upptagas. Fördenskull föreslog utskottet att för 1869 borde endast 2,250,000 rdr beviljas, motsvarande den i K. M:ts proposition upptagna nettoinkomsten af jernvägstrafiken å statsbanorna. I strid med allmänt antagen åsigt, hvilken erfarenheten bekräftat såsom riktig, ansåg således statsutskottet idet långsammare byggnadssättet tördelaktigast. Vi tro dock, att om och när de resp. statsutskottsledamöterna bygga för egen räkning, så följa de ett alldeles motsatt förfaringssätt, välförståendes såvida de icke bygga uteslutande för nöjets skull, och anse nöjet att åse ett länge ofullbordadt byggverk fullt uppväga ränteförlusten på ett kapital som ingen eller ringa inkomst lemnar. Utskottet gick i sin åtrå för det långsammare byggnadssättet så vida, att det ordar om tio år för stambanornas färdigbyggande. Lyckligtvis fanns inom utskottet några ledamöter med större erfarenhet, mera vaksamma, mera praktiska och dertill mera modiga. Hr Weern förordade derföre att minst 3,090,000 rdr skulle anslås för 1869, så att banan kunde fullbordas senast 1871. Med honom förenade sig hrr Leijonacker och C. A. Larsson. Hr Worn fogade vid sin reservation en af ötverste Beijer aflemnad promemoria, hvilken, besvärlig för utskottets majoritet, gjordes till föremål för ett lika hätskt som ogrannlaga anfall i Andra kammaren, sär deles af hr Hierta, assisterad af frih. Liljenerantz, för hvilkas yttranden vi längre fram skola redogöra. I Första kammaren var diskussionen såsom vanligt human. Visserligen uttalades äfven der en viss benägenhet för den åsigten, att banan skulle byggas långsammare, att dertill endast skulle användas öfverskotten på trafikmedlen; men resultatet blef dock att 3,090,000 rdr beviljades för 1869, och troligt är att majoriteten fattade detta beslut för alt hafva fria händer i fall Andra kammaren skulle anvisa ett ökadt anslag för arbetenas fortsättande i större skala under innevarande år. I Andra kammaren var diskussionen vida mera liflig, den blef stundom bitter — den erinrade om jernvägskriget under stånds. riksdagarnes tid; den gat äfven vid handen att åtskilliga ledamöter efter nämnde tid glömt åtskilligt och lärt föga. Under den långvariga debatten framställdes af de resp. talarne egentligen fyra särskilda yrkanden. Grefve Posse, hrr Lindström, Muren och b Hedengren påyrkade att 6,180,000 rdr skulle ti anslås för 1869 och att af dessa en mill. rdr v. finge användas redan i år, allt på det att bag. nan måtte blifva färdig redan 1870; dessa be talare visade att derigenom skulle statsverket I de tillskyndas den största besparingen. vi De at K. M:t äskade 4,650,000 rdr förym ordades af statsrådet Lagerstråle, frih. Gripenstedt, hr Hedlund, landshöfdingarne v. Troil st och Ahlströmer, hrr Lönnberg, C. A. Larsson hå samt kapt. Mannerskantz, som ville att af ur nyssnämnde summa 1 mill. rdr skulle utgå i sk år äfven med hänsyn dertill att sysselsättning b för de många arbetslöse vore väl behöflig. y Vidare förordades af frih. Liljencrantz och ha några till ett anslag stort 3,090,000 rdr, att hå uigå nästkommande år; och slutligen talade hrr Björck och Hierta, biträdda af de lertalet inom statsutskottet och åtskilliga anrdi Ira, för nämnode utskotts förslag, 2,250,000 rdr. öre Att återgitva de resp. talarnes argumener skulle upptaga mycken tid. Våra läsare sec orde lätt kunna om den göra sig en föreme tällning. sp: Å ena sidan voro talarne öfvertygade om 551 ödvändigheten att fortskynda jernvägsbyggnar aden, derföre att det kostade relativt minst; d00 andra sidan frambölls fördelarne af att bygI var a långsamt, och för dessa talare var den I om kade skuldsättningen en ypperlig käpphäst, me itt tyglad och som har den stora förtjensten tag tt aldrig slå bakut. Hr Hierta förde de geinn, omförskräcktas talan; denne gamle talare ten, ar under hela sin långvariga representant-för erksamhet städse lidit af jernvägsfroesa utan lång ber; han har alltid motsatt sig jernvägs-vati yggnaderna utförda på det sätt som föreslanän its, och om det berott på honom, så skulle vi deldenna stund icke haft andra jernvägar än nalspåriga, möjligen så smalspåriga att de — idast kunnat trafikeras med skottkärror. Det OOEAAH..