Göteborgsposten – 1 maj 1868, sida 1

kom icke hit. Det är visst en förlorad varelse, miss Carruthers? — Det vill jag för hans fars skull icke tro, amma. Och derpå började den gamla hushållerskan att sysselsätta sig med sina hushållsbestyr men Clare öfverlemnade sig åt sina tankar: Arthur har icke varit här och mrs Carruthers har aldrig sett honom. Jag förestälde mig ett ögonblick att han kunde ha varit Paul Ward. — Jag må undra, hur jag kommer att finna George Dallas, tänkte Clare då hon om eftermiddagen red från Poynings efter att hafva gifvit Thomas nödiga befallningar. Jag må undra hur han skall tycka om mig. Han är visst icke särdeles glad vid tanken på mig och jag skulle kanhända icke heller tänka med synnerlig vänlighet på honom, om han vore i mitt ställe och jag i hans ; men nu gör jag det; det är en afgjord sak. Åtföljd af sin kammarpiga och Thomas, reste miss Carruthers dagen derpå till London, hvarest mrs Stanhope mottog henne på jernbanstationen och tog henne hem med sig, hvarpå betjenten skickades till sir Thomas Bolderos hus på Chesham-place. Under loppet af aftonen kom han tillbaka till mrs Stanhopes boning och begärde att få tala med Clare. Hans ärende var att underrätta henne om, att mr Felton och mr Dallas hade anländt till London och önskade mycket att få göra miss Carruthers ett besök. Mr Felton hade tillsagt honom att fråga miss Carruthers, om hon ville mottaga dem följande dag på Chesham-place, och i så fall vid hvilken tid. Han skulle bringa mr Felton hennes svar i hans logis i Piccadilly.