Göteborgsposten – 27 april 1868, sida 1

Göteborg d. 27 April 1868. Kommunalrösträtten. Från riksdagen ingår den öfverraskande och beklagliga underrättelsen, att Första kammaren sistl. Lördag atslagit lagutskottets förslag om en begränsning af den i kommunalförfattningarne stadgade rösträtten i städerna. Beslutet härom fattades visserligen endast med 2 rösters majoritet, men det är att märka, det minoriteten icke ens röstade för bifall till utskottets, af Andra kammaren förut antagna, ytterst moderata förslag, utan endast för en återremiss, för att få förslaget ytterligare granskadt. Majoriteten måste fördenskull ha varit obenägen att lyssna till något skäl, som kunde tala för tillmötesgående af den berättigade opinion, hvilken på så otvetydigt sätt uppenbarat sig inom landet. Ehuru frågan blott är en tidsfråga, så är det dock att beklaga, det Första kammaren, hvilken hittills betraktats som representanten för det lugna och naturliga framåtskridandet, nu visat sig hylla ett åskådningssätt som, vi befara det mycket, sednare möjligen kan gifva anledning till alltför radikala förändringar. Rörande diskussionen i ifrågavarande ämne meddelar Aftonbladet följande: Att utskottets förslag icke skulle blifva bifallet var temligen klart redan från början af dagens förhanalingar, icke blott till följd af de yttranden man haft tillfälle höra under öfverläggningen i föregående plenum, utan äfven och isynnerhet genom hr justitiestatsministerns uppträdande mot detsamma. Frih. De Geers förnämsta argument var, att då bevillningen var rörlig, blefve äfven dettalförhållandet med det af utskottet föreslagna absoluta maximum af 100 röster. Detta argument tycktes ha gjort ganska mycket intryck, ehuru lagutskottets ordförande grefve E. Sparre, som försvarade utskottets förslag, sökte visa att den på pekade olägenheten lätt undanröjdes derigenom, att då förhöjd bevillning erfordrades, den kunde uttagas genom tilläggsbevillningar, på sätt förlidet år skedde med vapenskatten. Grefve Sparre yttrade sig för öfrigt ganska vältaligt och ganska behjertansvärdt om vigten, ur de konservativa intressenas synpunkt, af eftergifter för de berättigade klagomålen. Det vore, sade han, en Don Quixots-strid att motsätta sig den mäktigt frambrytande ström, som genombrusar tiden, och klokheten bjöd att leda den, att kanalisera den, så att den icke genombröt fördämningarne och sopade med sig mera än man önskade, så att den blefve fruktbargörande såsom Nilen, men icke ryckte oss med sig i de vilda händelsernas Niagara, Anmärkningsvärdt var ock, att billiga eftergifter förordades till och med af så konservativa medlemmar som grefve C. G. Mörner, hvilken förklarade sig visserligen hafva önskat att ingen förändring alls för närvarande skett i komunallagarne, men då man nu genom borttagande af strecket nedåt hade beträdt jemkningarnes