Göteborgsposten – 27 april 1868, sida 1

ställnings oansvarighet, tills de hade varit nära att öfvermanna hans eget bättre jag. Men allt detta hade nu blifvit förändradt, förändradt på ett sätt som ej tillät någon återgång. Mr Carruthers var icke längre den förste. Hans tidsindelningar, hans vanor, hans sysslor hade måst vika för krafven af en olycka som träffat honom på det ömtåligaste stället och iklädt honom ett ansvar som ej var att skämta med eller kunde delas af någon. Det var betecknande för honom att han blef utomordentligt stolt öfver sin omsorg för sin hustru. Den dryghet och vigt hvarmed han hade varit van att iakttaga sina offentliga förrättningar, öfverfördes nu på hans tillsyn med den sjuka; och den yrvakenhet och rastlöshet, som hade gjort lifvet till en något tung börda för tjenstfolket och de underordnade på Poynings, gjorde sig nu gällande för de läkare och tjenare som fått det utmärkta förtroendet att egna mrs Carruthers sina omsorger, men då de enligt sakens natur endast voro öfvergående obehagligheter och dessutom åtföljdes af sällsynta gifmilda godtgörelser, funno de lidande sig i dem utan att klaga. Det var likaledes betecknande för mr Carruthers, att han, då han hade beslutat att taga väl emot George Dallas, också verkligen gjorde det och snart blef öfvertygad om att den unge mannens omvändelse var sann och skulle blifva varaktig. Icke heller hade han den aflägsnaste aning om hur betydligt han i detta afseende påverkades af Mark Feltons omdöme om den unge mannen, ett omdöme som ingalunda härrörde från okunnighet, då George icke hade doldt något från sina tidigare dagar för sin on