Göteborgsposten – 27 april 1868, sida 1

att regeringen ville afbida det resultat som nyssnämnde utskotts arbete komme att lemna — ett resultat om hvilket dock grefve Sparre icke tycktes hysa någon stor förhoppning. Det egentligen enda karakteristiska under denna diskussion var en liten ordvexling mellan prof. Rydin och grefve Hamilton. Den förre antydde nemligen att nationens monarkiska tänkesätt icke voro så lifliga, om i betraktande togs det intresse hvarmed allmänheten läste de i tryck förekommande anfallen mot samhällets högsta personlighet. Grefve Hamilton genmälde att de monarkiska åsigterna voro inlagda i våra grundlagar och funnos äfven hos kammarens ledamöter som ju representerade svenska folket. Detta yttrande helsadoo med lifliga bravorop. I Andra kammaren var diskussionen icke särdeles animerad och föga upplysande i sak. Man märkte tydligt att, då regeringen icke för närvarande höll på sitt förslag och frih. v. Schulzenheim nöjde sig med att konstitutionsutskottet ogillat hans motion om ett särskildt departement för jordbruket, så återstod icke annat för utskottsledamöterna, hrr Blanche och Ola Jönsson, än att omtala sina åsigter i frågan. Ingendera förmådde gifva eclat åt utskottets förslag, och begge, jemte åtskilliga andra talare, rörde sig påtagligen inom ett för dem främmande område. De som yttrade sig med sakkännedom voro hrr Bergström, Björck, Sjöberg och Kinmansson. Men, som sagdt är, diskussionen var icke liflig, och den återremiss af frågan som beslöts, var en ackomodationsåtgärd, utan all betydelse. Man ville så fort som möjligt komma ifrån den frågan, brinnande af otålighet att få öfvergå till den nästa på föredragningslistan, kommunalbetänkandet, öfver hvilket en mängd ledamöter, så snart det föredrogs, täflade att låta anteckna sig såsom talare. Vi skola i morgon redogöra för diskussionen, mera kuriös än storartad, hvilken lemnade resultater mer än oväntade.