Göteborgsposten – 24 april 1868, sida 1

tald för på dem löpande andelar i denna för vattenledningeas begagnande till hushållsbehof utgående afgift. — Den tillsatta byggnadskomitåöen hade tillstyrkt afslag å denna motion, dels på grund deraf, att stadsfullmäktige beslutat att vattenledningen skulle betraktas som ett industrielt företag, hvilket enligt all anledning borde bära sig utan nya utskylders påläggande, dels äfven på grund deraf att förslaget innebure bestämmandet af on skatt, som stadsfullmäktige ej enligt kommunalförordningen ega rätt att pålägga. Hr öfverste Berg, som först begärde ordet i denna sak, förordade hvad byggnadskomiten tillstyrkt. Hr Heurlin ville visa att 8 59 af kommunalförordningen, som medgaf beskattning af särskilda klasser för visst ändamål, vore tillämplig på detta fall, och att således hufvudargumentet emot hr v. Schoultzs motion, eller att den strede emot kommunalförordningen, vore kullkastadt. Alla husegare, och blott dessa, skulle beskattas. Men de formognare blefve ej derför betungade; det vore hyresgästerna, de fattigare, som finge betala; husegarne återigen finge blott litet mera besvär. Hufvudsyftemälet vore att få en vattenledning. Enligt förslaget skulle den som i hyra betalar 12 rdr i månaden komma att betala för vatten blott 25 öre, hvilket ej kan sägas vara mycket. De hyresvärdar, som ej inledt vatten i sina hus, skulle komma att betala sin afgift till vattenledningen, men då de icke finge motsvarande atgift af sina hyresgäster, eå skulle de sälunda nödgas att begagna sig af vattenledningen, och detta vore ett nödvändigt tvång för att besegra lojheten. Hr Berger ansåg hr Heurlins förslag ej såsom ett amendement till hr v. Schoultzs, utan som en ny motion. Hvad beträffade den 59:de paragrafen, föreskrifves deri, att vissa till staden skattskyldige knnna befrias från skatt till visst bestämdt ändamål. Ealigt hr Heurlins förslag skulle det bli det stora flertalet, som komme att utgöra det i paragrafen antydda undantaget. Man bade beslutat att vattenledningen skulle vara en kommunens sak, men om husegarne finge bekosta den, kunde de ej gerna förnekas beslutanderätt i afseende på densamma. Konkurronsen, och i vissa fall äfven sundhetsnämnden, skola tvinga husegarne att inleda vatten. Hr Wilson förenade sig med hr Heurlin och ansåg att en vattenledning här ej kunde åstadkommas utan en särskild vattenskatt. Staden borde i hvarje gård inleda vatten med tillhörande afloppskran. Kostnaden härför skulle blifva obetydlig. Hr Wilson föreslog följaktligen antagande af hr v. Schoultzes motion med tillägg af att vattenledning skulle införas 1 hvarje gård. Hr Philipsson framhöll att ifall man icke längre ville betrakta den blifvande vattenledningen såsom en industriel anläggning så upprefve man sitt föregående beslut. Hvad man nu hade att afgöra vore att besluta om upplåning af medlen och erhållande af stadsastelso derpå. I hr v. Scboultze förslag nämndes intet om att husegare ej skulle ha rätt att af hyresgästerna uppbära hvad de utlade som vattonskatt förrän de i sina hus inledt vatten. Enligt samma förslag skulle således alla hyresgäster — äfven sådana som eljest äro alldeles skattefria — blifva beskattade och något sådant synes ej passa in på andan eller ordalydelsen af 49 i kommunalförordningen. Hri Berg och Dahlander framhöllo att den af hr v. S. föreslagna skatten af 2 procent icke skulle, som hr v. S. beräknat, räcka till de årliga utgifterna för anläggningen. Efter någon ytterligare diskussion förkastades i enlighet med byggnadskomitåns hemställan hr Schoultzs förslag. Åtskilliga tomtinnehafvare å Stampen hade ingått med ansökan om reglering at nämnda stadsdel liksom om tillstånd för sökandena att derefter friköpa tomterna. Häröfver hörd hade stadskamreraren tillstyrkt dels att å den fastställda planritningen öfver stadens utvidgning upptagna gator och qvarter i blifvande 16:de roten, eller den stadsdel, som begränsas af Fattighuskanalen, Gullbergsån och jernvägen, måtte å marken utstakas och å karta affattas, under iakttagande att, derest vid utstakningen mindre väsentliga förändringar i planen skulle, i följd af lokala förhållanden, finnas lämpliga eller behöfliga, förslag till sådana förändringar å kartan utmärktes; och dels att förslag måtte uppgöras till tomtreglering inom ifrågavarande område, dervid, så vidt ske kunde, förening borde åstadkommas mellan innehafvarne af de särskilda tomterna och lägenheterna, om sådana jordutbyten och penningeersättningar, som för gatuoch tomtregleringens utförande kunde ifrågakomma. Ärendet remitterades till drätselkammaren, som skulle gå i författning om att hvad stadskamreraren sålunda föreslagit blefve utfördt, dock, i enlighet med ett förslag af hr Berger, med den utsträckning att sådana förändringar vidtagas i de beslutade tvärgatornas läge och antal, att planens utförande underlättas. Ett förslag till reglemente för sjukhuset i Majorna bordlades. Drätselkammaren hade anmält att borgenärerna i aflidne magasinsförvaltaren G. D. Schmidts konkurs vägrat antaga de anbud zom staden gjort för inlösen af landeriet Qvidorgenäs. En längre diskussion uppstod, hvilken