Göteborgsposten – 17 april 1868, sida 1

EAA låta oss på frågan, huruvida icke de årliga riksdagarne måste i sjelfva verket komma att ändra regeringens ställning tili riksdagen; men tillsvidare, tills meningarne inom den nya representationen hunnit sätta sig kan det ej vara utan sitt gagn att konungadömets grundlagsenliga makt strängt upprätthålles, på det statsmaskineriet icke må råka i händerna på politiska flibustierer. Her Stadsfullmäktige sammanträdde i gär kl. 10 f. m. Sedan upprop skett och protokollet för föregående sammanträde justerats företogs, enl. landsh.-embetets föreskrift at d. 9 d:s val af ledamöter och suppleanter i bevillningsberedning för Majornas 1:sta och 3:dje rotar, och utsågos till ledamöter: värdshusidkaren J. F. Svensson, klamparen Lars Olsson (boende i 1:ste roten) och handl. C. P. Wiman, samt till suppleanter f. sjökaptenen B. Olsson och stufvaren O. Holmström. Till behandling företogs derefter drätselkammarens hemställan om undanrödjande af stadsfullmäktiges beslut om bestämda minimipriser vid försäljningen af tomter i 13:de roten (Hasselbladska ängen). Hr Kobb understödde drätselkammarens förslag, framhållande att då stadsfullmäktige bestämde ifrågavarande minimipris voro konjunkturerna vida bättre än för närvarande. Numera hade det visat sig att inga anbud inkommit å dessa tomter emedan priserna voro för höga. Talaren erinrade om nödvändigheten af att söka underlätta tillfällena till arbetsförtjenst, men ansåg, att stadsfullmäktige blott borde bestämma att minimipriserna skulle borttagas för n:is I och 2 af Parkqvarteret och n:is 3—14 af 13:de roten. Hr Lundström motsatte sig deremot bifall till drätselkammarens förslag. Staden behöfde mycket väl de åsatta minimipriserna, hvilka ej vore högre än som betalts för andra tomter. Ingen konkurrens voro här att befara. Dessutom vore det olämpligt att staden, såsom egare, lemnade åt sitt förvaltande verk att bestämma det pris för hvilket dess egendom skulle säljas. Hr Heurlin förenade sig med hr Lundström och ansåg att en onödig uppoffring skulle göras genom att borttaga minimipriset. Detta hade varit mera på sin plats om frågan gällt att nedsätta minimipriset för de tomter som äro afsedda att bebyggas med bostäder för mindre förmögna. Då stadsfullmäktige råkat i ett delemma, vore det bättre att besluta inställandet af de arbeten på Hasselbladska ängen som eljest skolat företagas. Hr Philipsson visade att staden, som för Hasselbladska ängen hittills blott erhållit ränta på 10,000 rdr, under antagande af att minimipr set erhölles skulle vinna minst 176,000 rdr. Detta belopp vore så betydligt att minimipriset, då förhållendena så ford:ade, väl skulle kunna nedsättas. Dessa minimipriser afhälla för öfrigt från spekulation. Först sedan hus der blifvit uppförda kunde man vänta att platserna blefvo eftersökta. Hr Berger framhöll att om de tomter på Hasselbladska ängen, som blifvit bestämda för prydligare byggnader, icke kunde säljas till det åsatta priset så vore detta ett bevig på att behof på sådana tomtplatser un ej förefinnes. Om priserna åter nedsattes, skulle tomterna köpas af personer som bebyggde dem med hus hvilka ej passade in i den bestämda planen. Så gick det till en början vid Stora Nygatan. Det är ej minimipriser som vid fastighetsauktioner återhålla köpare, utan den omständigheten, att köparne sjelfva äro bundna vid sina anbud, medan säljarne förbehälla sig rätt att bestämma om dessa anbud skola antagas. Hr Philipsson erinrade om att det blott vore ett försök att realisera den uppgjorda byggnadsplanen och att det endast gällde att, sågom hr Kobb föreslagit, borttaga minimipriset å tomterna och i Parkqvarteret samt tomterna 3—14 i 13:de roten. Sjelf ville tal. inskränka förslaget till borttagande af minimipriset å de sistnämnda tomterna. Efter ytterligare någon diskussion skulle afgörandet företagas. Votering begärdes och utföll med 23 röster för hr Philipssons förslag och 14 för afslag på drätselkammarens framställan. Stadsfullmäktige voro således till antalet blott 37 eller 1 mindre än som för besluts fattande är nödvändigt. Ett par herrar fullmäktige hade nemligen, sin vana trogna, aflägsnat sig straxt efter uppropet, för att icke mera återkomma. De qvarvarande försmådde denna gång att tillgripa den eljest ofta begagnade utvägen att skicka efter en eller annan af de echapperade för att låta honom efter bästa öfvertygelse aflägga sitt votum i en sak, om hvilken han ej hört ett ord af diskussionen. — Sammanträdet upplöstes följaktligen omkr. 12 middagen. Konserten i går afton i Nya Exercishuset hade fyllt den rymliga lokalen nära nog till trängsel. Man beräknar att auditoriet uppgick till c:a 1,400 personer. Pro—— —— — — A Ir Ä —