Göteborgsposten – 17 april 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Pates. Öfversättning Jag är i stånd att göra och lida allt, som bör eller måste göras eller lidas för er. Jag talar ej ens om hvad jag har lidit; men jag säger till er: låt er ledas af mig i denna sak — låt mig råda denna gång. Det flnns någon svag punkt der vi äro åtkomliga, en bräcka i vår försvarsrustning. Jag känner det. Jag kan ej säga, jag kan ej gissa hvar den är. En instinkt säger mig att undergång hotar oss, och att detta är den utväg vi ha till räddning. Oh, min man, lyssna till mina ord! Han stod midtemot henne lutad mot ena hörnet af väggen med ett blandadt uttryck af raseri och bestörtning i sitt ansigte, men utan att hon med ett ord eller ett tecken afbröt honom. — Det står ej i min förmåga, fortfor hon, att låta er inse styrkan af min öfvertygelse att detta är vändpunkten i vårt öde. Låt oss taga de penningar vi ha och resa. Hvarföre skulle ni stanna i England, Stewart, mer än i något annat land? Vi ha blott ett enda band på oss. Vänskapsoch slägtskapsförbindelser och allt tvång sådana medföra finnas ej för oss. Verlden har intet bestämdt 7) Forts, fr. N:o 87.