Göteborg d. 17 April 1868. Ministerkrisen. Det sätt, hvarpå II M:t konungen tillsvidare löst krisen, genon att icke antaga afskedsansökningarne trån fyr: at ministerens medlemmar, synes oss för ögonblicket vara det båsta, och torde den hän syftning, som af konungen gjorts derpå, att den nya riksdagsordningen ej förändrat rege ringsformens anda, vara ett memento i sinom tid. Vi erinra om, att regeringsformen inne håller bl. a. sådana bestämmelser som: Konungen eger att allena styra riket ocn (8 35) Statsrådets ledamöter ... hafva förtroendesysslor, hvarifrån konungen må dem entlediga, när han pröfvar rikets-tjenst det sordrahvarjemte 107 paragr. säger, att riksdagen skall, om den finner rikets väl det kräfva hos konungen skriftligen anmäla deras önskan att han ville ur statsrådet skilja den eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord. Något sådant har ej skett, hvarför konungen ej heller behöfver lyssna till majoritetens naggningar. Vi vilja icke för stunden inAREAN