Göteborgsposten – 17 april 1868, sida 1

hem för oss. Hvar penningar kunna förvärfvas, der kan ni bo så nöjd ni någonsin kan vara, och hvar ni bor är jag så nöjd jag kan vara. — Ni ger vackra råd utbröt Routh i otyglad vrede. Tror ni jag är så vansinnig, qvinna, att jag, efter att ha spelat ett så förtvifladt spel och då jag är så nära att vinna det, skulle kasta bort mina kort nu? Låt mig ej höra något sådant vidare. Återhemta ert förnuft om ni kan och så snart ni kan. Jag skall ej lemna detta ställe en timma förr än jag hade för afsigt att lemna det. Och hvad det beträffar att lemna England, så tror jag ej att jag skulle drifvas till denna ytterlighet, äfven om det värsta som någonsin kan hända skulle inträffa. Hvilken ond ande har fått makt med er, Harriet, som prompt vill bringa mig till förtviflan då jag söker hjelp hos er? — Hvilken ond ande har fått makt med er, svarade hon i det hon reste sig upp under det kon talade, som prompt vill störta er i förderfvet? Det är blindhetens, förvillelsens, förställningens och otacksamhetens onde ande! Se till att den ej söndersliter er, såsom jag läste i den gamla boken — som för alltid är tillsluten för mig. Hennes bröst häfdes våldsamt och en onaturlig eld lyste i hennes ögon, men hennes ansigte var färglöst och hennes röst var osäker och hastig då hon yttrade detta. Routh betraktade henne och hatade henne. Hatade henne och fruktade henne, men yttrade ej ett ord. — Den blindhet som föregår förderfvet har kommit öfver er, sade hon; jag ser det desto klarare som förderfvet äfven måste inbegripa mig. Låt det komma; jag är