Göteborgsposten – 16 april 1868, sida 2

ling: den högre adeln, hvilken genom lifegenskapens upphäfvande ryckts ur sin forna politiska letargi, och den nationala demokratiens unga slägte, hvars inflytande på gestaltningen af Rysslands inre och yttre politik tilltager. Turgeniews roman har till sin skådeplats Baden-Baden och utgår trån de ryska förhållandena år 1862. Lifegenskapen har så nyligen upphäfts, det unga slägtet tror en ny tidsålder hafva inbrutit och svärmar för tanken på fullständig frigörelse från all inverkan af den vesteuropeiska odlingen. En fri bondestat skall upprättas, för att under sina vingars skugga samla alla slaviska tolk. Alla det ruttna vesterns feodala institutioner, som Ryssland i sig upptagit, äro vigda åt undergången; österns obefläckade folk skall samlas kring det byzantiska folket och under dettas tecken upptaga kampen om herraväldet öfver verlden. Romanens hjelte, en ung adelsman ur samfundets mellersta lager, har ett par år uppehållit sig utlandet, för att utbilda sig till rationel landthushållare, han sammanträffar i Baden för första gången med representanterna för framtidsmännens raskt uppväxande unga slägte och införes först af detta i den nya riktning, som beherrskar hans sädernesland. Genomträngd af djup vördnad för den bildning, som han i Tyskland lärt känna, törskräckes Litwinow (hjeltens namn) först öfver det högmod och den sjelfbelåtenhet, med hvilka hans landsmän döma öfver förhållanden, som de knappast lärt känna. Förf. framställer för oss representanterna för de olika riktningarne inom det demokratiska nationalpartiet en och en samt visar, att de samtliga äro ännu obildade pratmakare, hvilka lyda vinkarne från en höfding, som, utan att ega några framstående egenskaper, endast genom skrytsamt sätt, radikala fraser och hänsynslös arrogans tått ett visst välde öfver sinnena. Van vid slatveriet, underkastar sig massan hvar och ens ledning, som vet att taga ferlan i hand. I dag svärmas på Alexander Herzens vink för alla personers och folks likberättigande, för Polens befrielse och upprättandet af en panslavistisk republik, i morgon på Kathows maktspråk för den absolutistiska nationalstaten och alla polackars och tyskars utrotande. När tio ryssar sitta tillsammans, heter det på ett annat ställe, så tala de ofelbarligen om Rysslands betydelse och framtid, och detta i allmänna svamliga drag, utan alla bevis och logiska slutledningar. De leka med denna framtidsfråga såsom barn med en boll af gummi elastioum. Naturligtvis drages den ruttna vestern äfven under behandling. Denna vester slår oss på alla punkter, men den är naturligtvis rutten. Och om vi blott verkligen föraktade den! Vi tröttna ej att skymfa den, men dess opinion är för oss ofantligt vigtig, isynnerhet pariserloretternas opinion. Harmsen öfver ibåligheten, uppblåstheten och den sedliga lumpenheten hos framtidens banerförare och öfver det i grund och botten frivola spel, som desamma bedrifva med sitt fäderneslands högsta intressen, vänder sig hjelten bort från de förnäma militäroch hofaristokraterna, hvilka kommit från Petersburg till den vackra Schwarzwalderdalen, för att åtminstone för någon tid glömma den förargelse öfver den nya riktning, som Rysslands offentliga lit inslagit. I en dame ur denna societ återfinner Litwinow sin ungdoms älskarinna och denna, som genast återknyter förhållandet till den förrådde ungdomsvännen, inför honom i kretsen af de förhoppningsfulla unga generalerna, de fronderande grefvarne och furstarne. I armarne på denna sköna generalska Ratmirew har Litwinow snart glömt sin egen fästmö; men den societe, som omger henne, förefaller honom ej vara en hårsmån bättre än den han nyss lemnat. To baksröken och de simpla manren oberäknade, är det samma ihåliga, samvetslösa, hvarje solid grundval saknande lif, som gjort den heidelbergska studentungdomen, hvars motto är å tout venant je couche, för honom så föraktlig. Denna adel saknar hvarje aning om sin egentliga bestämmelse, dess medlemmar ettersäga hvarje stats dagslösen, se lifegenskapens upphäfvande endast ur synpunkten af egendomsegarnes derigenom skadade materiela intressen, och veta ej heller på långt när, att menniskan har till sin uppgift att sätta sina grundsatser och åsigter i samband med motsvarande handlingar. Hånfullt gisslar förf. dessa unga generaladjutanters tanklöshet och brist på bildning, hvilka bilda det kejserliga hofvets närmaste omgifning och äro på förhand bestämda att bli ministrar, fältherrar samt generalguvernörer, men likväl äro lika så okunniga i statsvetenskapernas A. B. C., som angående förhållandena i det — — — — — irer. Han har rätt deri; det finnes farenheten 41— . 2 2