Göteborgsposten – 16 april 1868, sida 2

mig om sin onkels affärer. Han har rätt deri; det finnes mycken finkänslighet hos George Dallas. — Ni tycks känna alla sådana sidor af hans karakter, sade Routh hånfullt. — Det finns ej många att känna, svarade Harriet enkelt. Det goda och onda hos honom är lätt funnet, emedan det ligger på ytan. Men det är ej om hans karakter vi skola tala, utan om den skada vi, efter hvad det tycks, måste tillfoga honom utem den vi redan tillfogat honom. Fortfar med hvad ni har att säga. — Jag skulle säga att ni måste utforska så mycket ni kan och vinna hans förtroende på allt sätt. Jag skall ander alla omständigheter hålla ett så vaksamt öga på honom som möjligt. Om mötet i morgon mellan mrs Bembridge och mr Felton ej leder till någon upptäckt, skall det vara en möjlighet att ingen upptäckt alls blir gjord. — Omöjligt, Stewart — alldeles omöjligt, sade Harriot allvarligt. Hys ej någon sådan förväntan. Hura länge tror ni att mr Felton skall nöja sig med att vänta på sin sons ankomst och ej höra några nyheter ifrån honom? Huru snart skall han anställa efterforskningar, hvilka måste leda till en upptäckt? Kom ihåg att det endast i det fallet är möjligt dölja en sak, när ingen söker derefter, som är mycket angelägen om att finna den. Hör nu i er ordning på hvad jag har att säga, Routh, och lyssna på mig som ni förr brukade göra, ej förhånande mina ord, utan noga öfvervägande dem. Detta är en varning för oss, Stewart. Jag är ej vidskeplig, som ni vet. Jag tror ej på något sådant nonsens; men det tror jag, emedan er