Göteborgsposten – 16 april 1868, sida 1

gången blandar sina toner med älskade sångarbröders, klinga de från ett i tekniskt hänseende konstnärligt utbildadt instrument. Det är dir. J. A. Josephson, hvilken vår allmänhet i främsta rummet har att tacka för möjligheten af sådana musikaliska njutningar som gårdagens och aftonens. Han är sjelf en värdig prest i tonkonstens helgedom och han har haft den sällsynta lyckan att kunna under en lång följd af år i staden af evig ungdom få lefva och verka i det skönas tjenst. De harmoniska tonskapelser, hvilka sedermera förskaffat honom ett högt aktadt och äradt namn mom musikverlden, tolkades först af denna ynglingakör, hvaraf han nu från Fyris till Götas stränder lockat med sig den yppersta falangen till ett sångartåg, af hvilket minnet hos oss icke lätt skall förblekna. ÅÄ alla uppriktiga musikvänners vägnar bringa vi honom derför vår varmaste tacksägelse! Konserten inleddes med en präktig kör för mansröster Salamis, hvarpå följde 2:ne solosånger för tenorröst at Josephson, föredragna på det rena och flärdfria sätt som kompositionerna kräfde. Derefter spelade dir Csapek ett andante för violin af samme kompositör, så fulländadt och sanut konstnärligt att detta nummer blef ett af programmets glanspunkter. Detta var i lika hög grad fallet med tenor-solot med kör ur 95:te psalmen af Mendelssohn, hvilken herrliga komposition återgats med behörig pietet. i de derpå följande körerna för mansröster fingo åhörarne först riktigt njuta återklangen af från den berömda Upsala-studentsången, hvars friska och lifvande toner gjorde sin vanliga elektriserande verkan. Utförandet af Quando corpus morietur af Josephson och Serenad vid Strandbredden af Kjerulf hedrade såväl solister som körer, och slutligen satteIslossningenaf Josephson kronan på aftonens musikaliska njutningar. Naturens uppvaknande ur den långa vinterdvalan, hennes våldsamma strid vid afskakandet af de tunga fjettrarne och slutligen, efter vunnen seger, vårens jublande intåg, se der i korthet det poetiska innehållet af denna förträffliga musikaliska naturmålning, hvilken genom ett sådant utförande som gårdagens måste hänföra. Efter de skallande bisallsyttringarne som följde på detta nummer hade sångarne den artigheten att sjunga ännu ett stycke Vintern rasat ut bland våra fjellar. Konserten var besökt af c:a 8 å 900 personer, intresset och bifallet, oaktadt den tropiska hettan, oförminskade från konsertens början till dess slut. Aftonens konsert i Nya Exercishuset börjas kl. 7 och gälla för inträde till densamma endast gröna och hvita biljetter. I det ursprungliga programmet har den förändring vidtagits, att den ståtliga soldatkören ur ÅFaust sjunges istället för qvartetten ur Mos in Egitto, en förändring, hvilken gör det redan förut så intressanta programmet ännu mera lockande. Nya Teatern. I anseende till dir. Josephsons konsert i Nya exercishuset gifves i afton ingen representation å denna teater. De 2:ne sista representationerna af italienska operasällskapet, 7:de och 8:de abonnements-, blifva i stället i morgon Fredag och i öfvermorgon Lördag. På Söndagen gifves, såsom i går omnämndes, en afskedsrepresentation af Lannerska balettsällskapet ensamt. Vid morgondagens representation förekommer utom 1:a akten ur Lucia samt 4:de akten ur Il Trovatore samt 2:ne sångnummer utförda af m:ll Bennati, en ny balett af m:ll Kathi Lanner benämnd -Sevillas ros, hhvari bl. a. musiken till ett af dansnummerna från scenen å piano utföres af m:ll Lanner. Det förljudes, att La Traviata skulle vara ämnad att för tredje gången gifvas om Lördag. Med fullt erkännande at det högst örtjenstfulla sätt, hvarpå titelpartiet återgifves af m:ll Calisto, tro vi dock att abonnenterna skulle få ökad anledning till befogade klagomål om så blefve fallet. Då de vid abonnementsteckningen helt säkert invaggade sig i det ljufva hoppet att få höra 8 fullstänliga operor, ha de i stället undfägnats med :ndast 4 och dessa i högst ofullständigt skick. )ch nu vid sista representationen än en gång La Traviata! I sanning, vi tro att abonsenterna skulle finna sig vida mera belåtna m dir. Lorini till denna sista föreställning mordnade hvad den i esprit darrangement oöfrerträfflige Carl Gaudelius brukade kalla en nusikalisk-dramatisk blomsterkrans, eller med — För hvad ändamål? frågade F — Inser ni ei Harriet gada har